Kryssarklubbare står för bra sjömanskap

I förra numret presenterade vi siffrorna för hur stor del av Kryssarklubbsmedlemmarna som hade en formell handhavande eller navigationsutbildning; då medräknat förarintyg, gamla skepparexamen eller liknande.

Det är hela 95 procent, vilket i belysning av svenska båtägare i stort (då också medräknat oss 42 000 i Kryssarklubben, vilket bör höja siffran) är det bara en tredjedel (37 %) som har förarintyg eller mer. Säkert finns det mycket båterfarenhet i gruppen som gör att man framför sin båt säkert ändå, men är inte synligt i dessa undersökningar.
95 procent är närmast spektakulära siffror, även om de kanske inte är oväntade. Att de som seglar med Kryssarklubbens flagga i sejnfallet ofta är mer hänsynsfulla och har bättre koll på vår förmåga och hur vi påverkar omgivningen tycker jag mig kunnat se under många år ute på sjön.

Det finns en diskussion om vad sjömanskap egentligen innebär. De flesta tycks vara någorlunda överens om att det är den samlade kunskapen om hur man framför sitt fartyg på ett säkert sätt i alla situationer och har en hög kunskapsnivå om all teknik och materiel men också om besättningens välbefinnande och andra personer som kan påverkas av hur jag agerar på sjön.
Vi ska under 2013 titta på Sjömanskap 2.0 – vilka kunskaper behövs och hur ska vi förhålla oss till andra på sjön? Jag tar gärna emot tips om detta under ”kontakt” i menyraden – mejlen går direkt till chefredaktör Micke.

Amerikanska långseglarorganisationen Seven Seas Cruising Association har ett motto som de kallar ”clean wake” som är mycket tänkvärt och som kan passa perfekt in i vad Sjömanskap 2.0 kan betyda för Kryssarklubbare, och i förlängningen alla båtägare.
Lämna ett rent kölvatten
Vi lämnar alltid en plats bättre än vi fann den genom att behandla andra och vår miljö med respekt och hänsyn, så att de som kommer efter oss också kommer att vara välkomna.