Livet ombord på Fingal: Rebecca

Det var en sak min mamma konstaterade innan jag gick på planet från London mot åtta veckors äventyr med Fingal, och det var ”Tröttnar inte du på segling efter dessa åtta veckor på en så liten båt så tröttnar du aldrig på havet!”

Och efter de åtta veckorna passerat så har jag verkligen inte tröttnat. Jag skulle verkligen kunna göra denna resa en gång till, eller en längre överhavssegling bara för seglingens skull. Men om man gjorde det igen, hade det blivit samma sak? Hade det blivit lika bra? Hade man träfat lika underbara människor? Stort tvek på det.

Under denna resa har jag:

• ”Frikissat”
• Dansat gammaldans
• Besökt festivaler: Krusbärsfestival, jazzfestival, Bråvalla etc.
• Lagat mycket mat i vattenkokare
• Levt ungdomslivet i form av fester och mycket bastubad!
• Blivit upphissad i riggen ett antal gånger
• Lärt mig manöverbordövningen
• Jobbat på att bli av med min sjukhusfobi
• Lärt mig massor om båtar
• Levt med ännu mer underbara mäniskor

Allt detta har gjort mig till en något mindre civiliserad person, men å andra sidan så uppskattar jag de små sakerna i livet, såsom knäckebröd, riktig toalett och att någon gång i veckan läsa tidningen. För har man en tillräckligt låg standard under en viss tid så glömmer man bort vad lyx är, och uppskattar allt så mycket mer!

Jag har också lärt mig hur orättvist det kan vara på havet, och vilket manligt övertag det är. Men jag låter mig inte knäckas av detta utan kommer fortsätta erövra haven i min egen båt, med eller utan manligt sällskap, för tro det eller ej, kvinnor kan också segla själva.

Det bästa minnena jag har ombord är egentligen alla, men det är lite trökigt svar. Så här är de starkaste minnena för min del:

• Manöverbordövningen är definitivt där uppe och hoppar. Ett både dramatisk och rolig händelse som ingen av oss kommer glömma.
• En galen natt i bergsslussar som slutade i Norrköping vid Bråvallafestivalen på en fotbollsplan, helt knasig och underbar dag/natt.
• Bastubad under midsommar i Söderköping hos ett gäng glada bohemer.
• Alla liftningar vi gjorde runt omkring i Sverige, så många trevliga människor!
• Eller alla stunder som man suttit uppe mitt i natten under stjärnhimlen med Johan och bara pratat om allt och ingenting. Det är så en sommar skall vara, simpel men underbar!

Som yngsta besättningsmedlemmen så kan jag säga att jag var väldigt nervös innan resan skulle börja, men med facit i hand så hade jag inget att vara nervös över och även om denna sommar bjudit på många prövningar för min del, så har allting löst sig i slutändan. Resan hade absolut inte varit det samma om det hade varit någon annan ombord på någon del av resan. Den blandningen av ungdomar som fixades ihop till det här projektet var helt perfekt! Och det vill jag tacka vår chef Micke Westin och hans respektive Lotta som lagt ner så många timmar på det här projektet och för att de haft så mycket tålamod med oss ungdomar, för vi är inte lätta att tampas med alla gånger. Så tack för en sommar som är lär bli svårtoppad!

 

Segla lugnt!

Rebecca Gedda