Långa ljusa dagar längs nedre Norrlands kust

Björn och Gunilla seglade över Öregrundsgrepen och upplevde ett par veckor med långa ljusa dagar längs Norrlands omväxlande kust. Kära möten med nya och gamla bekantskaper, grundkänningar i små men välkomnande hamnar och en hejdundrande final tillbaka till hemmavattnen är minnen som paret delar med sig från loggen. Följ med ombord på Finnsailer 34:an Sara till Norrland!

Vi fick en härlig slör över halva Gävlebukten till Gävle Segelsällskaps klubbhamn Huseliiharen. Vi njöt av hamnen. En mysig restaurang i klubbhuset med utsikt över fjärden där jolleungdomar på seglarläger fräste fram i Optimister och Tvåkronor i kulingvindarna. Det var ganska blöta grabbar som kom i land efter att ha vält och rest jollarna i den hårda vinden.
Resten av Gävlebukten togs några dagar senare i en kanonfin läns med uppåt åtta meter per sekund upp till den storslagna fyrön Storjungfrun. Vidare norrut fick vi återigen en kanonfin slör som strax innan nästa hamn slog om till hård kryss. Efter telefonkontakt med hamnkaptenen i Hölick fick vi reda på att det var tvärfullt i den lilla hamnen. Han föreslog istället att vi skulle gå in till Olmens fiskeläge, en byhamn cirka två sjömil väster om Hölick.
Med nordvästlig kulingvarning såg det ut som ett bra alternativ trots stenigt grunt inlopp. Hamnboken lovade fem båtplatser och ett bryggdjup på två meter. Vi la till ytterst på bryggan men fick inte ankarfäste i dyn. Byborna hjälpte oss då dra in båten långsides. Väl inne berättade de att på midsommaren när det var fullt i hamnen hade de fått dra in alla båtar. Morgonen därpå hade vattnet sjunkit och båtarna lutade åt alla håll. De fick dras ut med hjälp av hamnens motorbåtar. Och mycket riktigt hände samma sak oss. På morgonen satt vi också fast trots att vi bara sticker 1,65! Vi lyckades dock luta oss ut själva.
På kvällen gled en Albin Stratos sakta in och ombord syntes ett bekant ansikte från Björns gamla båtklubb. Men knappt hann vi heja innan Stratosen fick stopp i det grunda vattnet fem meter från bryggan och tvingades backa ut. Världen är liten också i Norrland.

Nästa morgon ringde vi hamnvakten i Hölick som nu lovade plats i hamnen. Han berättade att han just kommit tillbaka efter läkarbesök på grund av dålig rygg.
När vi kom in mot bryggan stod han beredd. I ganska stark medvind in mot bryggan hjälpte han oss hålla ut fören innan vi fått fast tamparna. Det var tungt så vi frågade honom ”hur går det med ryggen, har du inte ont i den?” Han tittade förvånat på oss samtidigt som han kämpade med att hålla ut den höga fören och frågade: ”Hur vet du det? Känner jag dig? Har ni gått Göta kanal?”
”Men du sa ju det i telefon”, svarade Björn.
”Jag har inte pratat med dig i telefon”, svarade den hjälpsamme.
”Men vi ringde ju till dig innan vi gick hit!”
Det visade sig vara grannbåtens skeppare som också råkade hade ryggont! Alla fick ett gott skratt.
Nordvinden hade dragit ut det varmare ytvattnet och in det kalla bottenvattnet från havet så badtemperaturen vid sandstranden bredvid hamnen var cirka sju grader. Liknande effekt har vi varit med om i Hangö och i Visby.
Fin sträckbog norrut till Mellanfjärden nästa dag. Förtöjer vid restaurangen och äter god middag där på kvällen.
Läns till Kryssarklubbshamnen Lill-lubban. Det blåste i hamnen så vi ville lägga oss långt in. ”Är det djupt där”, frågade vi seglarna vid bryggan. ”Det går bra”, svarade de. Pang! Så gick vi på vid bojen. Istället la vi oss ytterst på bryggan och de hamnansvariga bad om ursäkt. I hamnen låg också några seglare från Kalix på väg till Västindien. De hade kommit till hamnen för bastuns skull och hade nu eldat på i den. Det var Nymphea Alba med Peter, Helen och barnen Johanna och Agnes Lundqvist.

Efter ett par nattstopp i Härnösand och på Ulvön fortsatte vi i svaga vindar till Örnsköldsvik. På eftermiddagen ringde vi hamnvärden som meddelade att hamnen var full så när som på en plats längst in. Hon lovade hålla platsen till oss. ”Jag slutar klockan 16 men bokar en plats till er.” Klockan 18 när vi tog oss in genom den proppfulla hamnen stod hon ännu på bryggan och tog emot oss. På bryggans satt en stor skylt med texten ”Björns plats”.
Vi stannade några dagar i denna vår vändpunkt. Ö-vik och skärgården utanför hade fått EU-bidrag till hamnarna och det märktes. Servicen var mycket bra.
Färdighandlade och färdigshoppade i Ö-vik fortsatte vi söderut. Fin segling i svaga vindar till mycket vackra fina lilla fiskehamnen Trysunda, nu med lång nybyggd gästbrygga och bastu vid infarten till hamnen. När vi sakta gled in mot bryggan fick vi för första gången på flera år inte ut ankaret. Linan trasslade! Och det var tur. Bojarna som var under vattnet och inte syntes var sammanbundna med en kätting på botten. En båt som fastnat i kättingen låg kvar halva dagen tills de med dykarhjälp fick loss ankaret. Storebrobåten från Vasa i Finland på vår babordsida med Roy och Susanna Bergkulla hade en son som tog gummijollen och la ut både deras och vårt ankare långt, långt ut bortanför kättingen. Två finska damer, i en Vindö 32:a på styrbordsidan om oss, hade lagt sitt ankare alldeles intill båten, alltså innanför kättingen. De var rutinerade seglare och visste att båten skulle ligga säkert tätt ihop med alla andra.
Några båtar tog sig in i byhamnen och la sig vid små privata bryggor där de betalade hyra till ägarna.
I brist på vind fortsatte vi mestadels för motor söderut. Två timmar efter tillägg i Häggvik kom en åskfront. Nordvästvinden med kulingstyrka fick oss att stanna i två dagar. Inte en båt kom till (eller gick från) hamnen dag två när vinden drog i rejält. I Häggvik fanns mycket att se. Gratis cyklar fanns vid det lilla hamnkontoret för den som behövde åka och handla. Gården och utställningen Mannaminne låg på en bergsluttning intill hamnen med många byggnader. Utomhus kunde vi se allt möjligt: gamla bilar, båtar, en spårvagn från Stockholm, ett Drakenplan med mera. Gamla saker och konstverk varvat med rent skrot!

På väg igen. Vinden ökar. I halvvind och slör gör vi fartrekord med revade segel i medsjö och vindbyar upp till stormstyrka. I lä av Agön pustar vi ut och tar oss in i Agö storhamn där klubbhamnens brygga på ostsidan ser full ut. Kryssarklubbsbojen var upptagen. Vi lägger oss på svaj.
Fin segling i nordvästvind till Skatan. Bra trevlig service med fiskrökeri, restaurang vid bryggan och affär. Rökerimästare Göran Sjöblom tar klädd i blåställ emot tampen, senare på kvällen kommer han som hamnkapten tillbaka och tar upp avgift. Bra ankarbotten, nästan för bra. Svårt få upp ankaret när vinden legat på. Botten är muddrad ner till ren lera.
Seglar mellan lågtrycken i regn hela dagen till Mellanfjärden. Duschade, handlade jordgubbar, åt på restaurang igen. Fin ytterplats vid boj. Trevliga båtgrannar på väg söderut som vi. En Contrast 33:a från vår vinterhamn, Blynäsvikens Båtklubb i Vaxholm, och en man i en Amigo 23:a från Norrtäljetrakten. Han hade seglat själv runt Bottenhavet.
Storjungfrun. Ensamma i hamnen först, sedan kommer Contrast 33:an och Amigo 23:an. En Najad kommer in för motor med seglet uppe. Björn går för att ta emot tampen men har svårt att hålla båten i vinden och undrar då försynt om inte skepparen kunde släppa lite på storskotet.
”Va, är storseglet uppe” svarar skepparen. ”Det hade jag glömt.”
Hård nordan. Svingar i hamnen nästa morgon på grund av havssjö. Vinden avtar under dagen. Tar kurs mot Huseliiharen för att få slör. Vinden lägger sig och vrider mot nordväst så nu kan vi få en fin slörbog mot Öregrund istället i mer lagom vindstyrka, tror vi. Hoppas vi. Vi vill dit därför att sämre väder är på gång och vill då inte riskera att bli fast ovanför Gävlebukten. Dessutom väntar barn och barnbarn på Husarö. Vinden dör ut helt så vi slår ut revet i storseglet. Framåt kvällen ökar vinden till kuling och går över till nord igen. Plattläns! Storseglet utsläppt. Kan inte gå upp på däck och reva på grund av grov sjö.

Sjön växer och blir uppåt 4 meter hög i den förrädiska Öregrundsgrepen. Björn koncentrerar sig hundra procent för att balansera båten och inte skära upp i en våg. Vi rusar fram i skymningen som övergår i natt. Vind och vågor ökar ytterligare i tratten ner mot Öregrund. Natten blir kolsvart med svagt månljus. Går på fyrarna och letar febrilt efter lämplig vik att gå in i för att få ner storseglet. Hittar i sista minuten innan vi måste gippa i en djup vik efter två fyrar nära Öregrund. Lyckas få upp båten i vindögat trots mörkret och får ner storseglet.
Går för motor sista biten mot Öregrund. Det blåser fortfarande och rakt in i hamnen. Kraftiga ljus i hamnen bländar oss helt. Vi ser inget inlopp utan bara massa vitt ljus. Plottern har mörknat så vi ser inget på den heller. Vi har svårt att få in fören mot bryggan i ström och motvind med vår höga båt. Klockan är halv ett på natten och det är mörkt och när vi sakta rör oss mot bryggan är frågan hur vi ska få tag i mooringlinorna i motströmmen och den hårda motvinden? I mörkret framför oss hör vi en lugn röst: ”Jag tar förtampen.”
Jussi, som kommit in samma väg i samma väder bara någon timme innan oss stod på bryggan i mörkret framför oss.
Tack Jussi! Jussi, med hustrun Sanna och lilla dottern Elvira, som med sin Sparkman & Stephens-kryssare legat i flera hamnar samtidigt som oss och som nu var på hemväg till sin hemmahamn öster om Helsingfors. Vi följde sedan varandras hemseglingar via sms.
Två dagar senare länsar vi vidare söderut och njuter av plattvattnet i skärgården. En härlig segling hela vägen ner till Husarö dit vi kom fram på kvällen till barn och barnbarn. Bra lä för nordanvinden, fin ö med många sandstränder, affär, konditori och mack. Men svårt lägga till vid bryggan. Fullt med cementstenar stack upp mellan bojarna. Bara längst ut gick det bra att ligga. Mycket svall från Vaxholmsbåtar.
Sista semesterhamnen blev Karlsuddsvikens Båtklubbs hamn en varm stilla sommarkväll. För första gången på semestern denna kalla sommar var vattnet simbart. Vi njöt av solnedgången och tänkte tillbaka på en härlig händelserik segling till Norrland.

Gunilla Gia Näsström
redaktion@pakryss.se

äventyr, destination, långsegling, Norrland, Östersjön, segling