Mitt På Kryss
Ordförande har ordet; nr 4-2010
Kryssarklubben har sedan den grundades arbetat för bättre båtlivsutbildning. I vår kursverksamhet skapade vi grunden till dagens Förarintyg och Kustskepparintyg. Vi var även en av initiativtagarna till Nämnden för Båtlivsutbildning. De flesta intygen är frivilliga och förs in i en blå intygsbok som har högt anseende även utomlands. Om du till exempel hyr båt i Medelhavet accepteras våra svenska intyg.
Utbildningarna genomförs till största delen av båtklubbar och studieförbund. Kursledaren använder ofta sin egen båt för de praktiska övningar som krävs. I våra storstäder finns det ett fåtal företag som erbjuder utbildning med egna, oftast större båtar. Den här verksamheten har fungerat smidigt, obyråkratiskt och till en måttlig kostnad under lång tid. Under mer än 50 år har flera hundratusen personer avlagt prov och fått intyg på sin kompetens.
Regeringen har utrett frågan om ett obligatoriskt båtkörkort under ett par år. Nyligen fick vi höra att regeringen lagt frågan på is på grund av tidsbrist! Vi båtmänniskor vet inte vad som kommer att gälla i framtiden och antalet personer som skaffar Förarintyg minskar därför kraftigt.
Regeringens långsamma hantering av denna fråga är förödande för båtlivsutbildningen. Samtidigt som nya båtar blir större och snabbare är det allt färre personer som skaffar sig ett Förarintyg. Ger det oss en bättre sjösäkerhet?
I detta nummer kan du även läsa om att Transportstyrelsen sammanställer regler, som ställer helt orealistiska krav på båtar som ska användas för fritidsbåtsutbildning. Det här kommer att innebära att allt färre personer kommer att skaffa formell båtpraktik. Ger det oss en bättre sjösäkerhet?
Kryssarklubben vädjar därför till regeringen: Ställ inte samma krav på utbildningsbåtar som på kommersiella yrkesfartyg och skynda på med frågan om båtkörkort! Först då får vi fart på båtlivsutbildningen och en säkrare fritidssjöfart.
![](https://pakryss.se/wp-content/uploads/SXK-Logga_vit.png")
Har lite funderingar runt detta. Håller med om att den frivilliga utbildningen sannolikt varit till nytta och bör stödjas. Jag och en stor andel båtägare – i mitt fall som medlem både i ansluten båtklubb samt SXK – förstår inte varför frågan om obligatoriskt båtkörkort skall drivas så hårt av föreningarnas ledningar. Detta emot en stor del av de egna medlemmarna. Dessutom ofta på tveksamma eller i vissa fall helt OSAKLIGA grunder.
Torbjörns kommentar om större och snabbare båtar är tyvärr just ett sånt osakligt ”ett mantra” som upprepas av så många.
Erling Matz visade med all önskvärd tydlighet i sin djuplodande genomgång av statistik (publicerad i På Kryss) att det alltjämnt är Ekor/småbåtar samt segelbåtar som både i absoluta samt relativa tal är mest ”olycksbenägna”. Dessa omfattas ju i allmänhet inte ens av förslaget till ”båtkörkort”.
Förstår om folk blir tveksamma till förarintyg som läget är nu. Jag tycker därför att SXK och Båtunionen skall backa från att stödja idén om obligatoriska ”körkort”. Det finns inget behov om föreningar och kommersiella bolag fortsätter med frivilligutbildningen. Viktigt att i sammanhanget komma ihåg att olyckstalen har stadigt MINSKAT under statistiskt mätbar tid.
Vi behöver inte fler regleringar i Sverige. Vi behöver färre. Att långsegla är en slags ”eskapism” från allt som reglerar oss. Låt oss slippa lagstiftarens fingrar på vårt intresse! Det behövs inte!