På Kryss med Fingal – Dag 23

I söndags eftermiddag stannade bilen vid Molösunds gästhamn. Packningen samlades ihop och flytvästen knäpptes. Nu var dags för mig att mönstra på Fingal.

Det var utan tvekan med nerverna på spänn, och kanske även en klump i magen. Västkusten är – eller kanske var – ganska okänt för mig. Förutom några enstaka besök till Liseberg och en vecka i Halmstad har jag knappt varit här, än mindre seglat. Molösund ligger längst ut på ön Orust och levde upp till alla förväntningar. Det är en fiskeby med vitmålade stugor och sjöbodar längs kusten.

På måndagsmorgonen var det mycket att göra. Packning skulle stuvas ner, sovsäckar skulle vädras och intervjuer skulle göras, men vi hann med allt. Efter det, och en snabb rundvandring i byns lill centrum, var det dags att lossa tamparna och ge oss iväg på vad som skulle bli min första segling med Fingal.

Dagen blev lång, med kryss längs kusten. Ett tag var vi jättehungriga, ett tag mådde jag illa och ett tag var vi, i sanningens namn, vilse. Men efter mycket passande med kartan och spejande närmade vi oss Hollö. Johan kommenterade att det är Hollö fyr som sjungs om i Briggen Blue Bird av Hull. Klockan hade hunnit bli mycket, och när vi gled förbi ön och närmade oss Smögen, lyssnade vi till tonerna av just den låten och såg en sol sjunka i horisonten.

Smögen passerade vi ganska obemärkt, vi la oss på dragg i en naturhamn. Trots en liten miss i förtöjningen och en nytt försök vid en privat brygga (vi dolde ”privat”-skylten med våra fendrar), kunde vi sova gott den natten. Nu ska jag snart fortsätta min resa längs västkusten, där salta vindar och okända farvatten väntar.

Ellen

Fingal