På Kryss med Fingal – Dag 44.

Rebecca och Johan sitter och diskuterar Mollösund. Utanför faller regnet. Skorrande skånska hörs lite här och var. Några hundra meter bort ligger Fingal och vilar. Jag är äntligen hemma igen.

Efter tre veckors paus som simskolelärare i Göteborgs södra skärgård och en snabbvisit på festival i de småländska skogarna har jag återvänt tillbaka till sommarens bästa jobb, och allt är sig likt. Nästan. Fingal är lite bättre utrustad, nu med både vinschar kompass. Rena lyxen tycker jag, de andra har redan hunnit vänja sig. Dessutom har kanalputtrandet bytts ut mot riktig segling, något som orsakar totaljubel inombords. Och trots allt jag missade bästkusten går det inte att klaga på det skånska blå. Dessutom har min sängplats uppgraderats från den lite väl trånga förpiksbädden till en riktig långsidekoj. Man kan inte bli annat än supernöjd.

Men även om en hel del har förändrats är mycket sig likt. Idag åt vi burkmajs och nudlar till lunch, något som vid detta laget borde krönas till Fingalias nationalrätt. Artiklar skall även skrivas, bloggar skall fixas, bilder skall redigeras och sjömil skall seglas. Precis som vanligt. Men det bästa av allt är att mina favoriter fortfarande finns ombord, och är minst lika goda som jag minns. För flickor som Becca och pojkar som Johan har definitivt saknats de senaste 21 dagarna.

Borta bra, men hemma på Fingal bäst.

Helt enkelt.

 

/Sanna

Fingal