På Kryss med Fingal – Dag 50.

Guide till hur du liftar:

• Se glad ut, ingen vill ha med en argsint person i bilen.
• Sträck ut din tumme, förslagsvis åt det håll du skall.
• Ställ dig framför en yta där bilen kan köra in, till exempel en busshållplats eller rastplats.
• Försök att inte agera för skumt, gör ditt bästa för att verka normal.
• Sorgligt men sant, ha kvinnorna/flickorna i sällskapet längst fram, vissa svenska bilägare är konstigt nog rädda för manliga liftare.
• Ha tålamod! Första bil kanske inte stannar, men ge inte upp för det.

 

 

Vi på fingal har följt guiden till punkt och pricka denna sommaren, och därmed blivit riktiga liftarproffs. Tur och retur mellan Kivik och Brösarp gjorde oss noll kronor fattigare och två härliga chaufförsbekantskaper rikare. Väl i Brösarp skulle vi ta en tur med ett gammalt tåglok som kör järnvägsstreckan mellan just Brösarp och den lilla stationen Sankt Olof. Tyvärr missbedömde vi tiden en aning, som vanligt, och var tvungna att springa för att hinna med tåget. Det var nästan som på film, där huvudkaraktären hoppar på den sista tågvagnen i farten. Vi kände oss faktiskt ascoola, tills vi insåg att våra flämtningar fick halva tåget att fnissa.

 

Ombord drabbades både jag och Becca av den så kallande trafiktröttheten, vilken innebär att man så fort man kommer på ett fordon så som buss, bil eller tåg blir dåsig och väldigt sugen på att blunda ett tag. Johan däremot, han tittade glatt ut genom fönstret hela resan och fotade det mesta.

 

Efter en resa tur och retur, där vi även fick tillbringa en del av resan i det varma ångloket, var vi tillbaka på Brösarps station, och solen gassade. Utanför en av vagnarna stod tågfantasten Torbjörn Clementsson och njöt av det fina vädret. Han berättade glatt om sitt intresse för tåg, som han delade med sina två bröder. Storebrodern var tågspecialist och den yngsta brodern lokförare. Torbjörn själv, ja han nöjde sig med att snart få jobba ombord på de gamla tågen. – Snart är min säkerhetsutbildning färdig, och då kommer jag få jobba här på riktigt. Då jag alltid har gillat tåg kan jag inte vara annat än nöjd och glad med tillvaron här ombord.

 

Med nöjda steg styrde vi vår kos tillbaka mot landsväg nio, efter en lång fikapaus i skogen och en genväg över kohagar och under elstängsel. Väl tillbaka slängde vi upp tummarna och klistrade på våra leenden, och redan tredje bilen stannade och tog oss hem, hem till Kivik och vår kära Fingal.

 

Med vänliga hälsningar

Sanna Halt

 

 

Fingal