Råd till fruar och fröknar som aldrig seglat förr

1) Acceptera gärna inbjudan till en segeltur. Då får Ni kanske lära känna en helt ny sida av kaptenen ombord. Om han är Er man, så får Ni ta honom som han är och eventuellt ändra på Er själv. Är Ni inte gift med honom, så var det säkert bra, att Ni lärde känna honom från en ny sida. Alla borde ”provsegla” sin tillkommande, ty då skulle många tråkigheter undvikas.

2) Bli inte nedstämd om han tar ton vid avfärd eller tilläggning. Det beror nog bara på en viss nervositet vilken kanske är befogad, om Ni är en ovan gast. Det finns till och med skeppare som stammar endast vid sådana tillfällen.

3) Vägen till mannens hjärta …
Kom ihåg att en god middag kommer skepparen att glömma de eventuella misstag Ni gjort som gast. Visa honom alltså att Ni är en prima kocka. Detta förutsätter emellertid, att Ni har provianterat med omtanke före avfärden och kanske förberett en del mat hemma, vilket är särskilt att rekommendera, om Ni har svårt att laga mat sittande på huk eller stående dubbelvikt.
Servera inte konserverna som de är; värma dem kan skepparen göra själv. Använd istället Er kvinnliga list och piffa upp dem på olika sätt. Kom ihåg att ”såsen gör susen” och att få herrar kan åstadkomma en läcker stuvning.
Tänk er för två gånger, innan Ni medtager följande ombord: djupfrysta rätter, salt sill, rå köttfärs, gräddtårta, starkt luktande ost (om man hissar upp den i masten stjäl måsarna den).
Glöm för all del inte, att god och stimulerande mat (och dryck) gör skepparen stark och djärv. Det tillkommer Er att bromsa, om han efter en god middag vill fortsätta seglingen i för hårt väder.

4) Som man är klädd …
Klä Er hellre i de gamla omoderna långbyxorna än i de moderna stuprören. De senare kan vålla mycken förargelse, när Ni beordras att lägga Er på knä för att ta bojen eller hämta en pilsner under durken.
Är det kyligt väder, så dra Er inte för att sätta på skid­underkläderna. Av att frysa blir ingen vacker och det finns faktiskt karlar som föredrar att ha en varm hund ombord framför en kall kvinna.
Lämna nylonunderkläder och nylonblusar hemma. Till sjöss är liknande material bara lämpligt till segel – det tror man åtminstone för närvarande. Perlonunderkläder kan möjligen vara behagliga i alla väder. Men tacka vet jag bomull eller ev. silke, där ylle ej kan komma ifråga. I tropikernas fuktiga och heta klimat lär förresten ylle närmast kroppen vara det enda tänkbara ombord.

5) Tag i hemlighet med ett extra paket cigaretter, resp. cigarrer eller piptobak, om skepparen skulle vara inbiten rökare. Dessa eftersökta varor brukar alltid ta slut, när land är ur sikte, och vem kan väl motstå frestelsen att bereda en av skapelsens herrar en stor glädje. En annan sak som också har en förmåga att ta slut vid olämpliga tillfällen är tändstickorna. Men denna brist kan ofta avhjälpas, om man genomletar alla skepparens fickor. Vid en sådan visitation hittades en gång 9 tändsticksaskar, men då utsträcktes den även till byxorna i garderoben.

6) Och så var det terminologin …
Man talar aldrig om snören ombord utan bara om skot, fall, tampar, linor osv.
Båten välter inte, den kantrar eller går runt. Större segelbåtar brukar förresten inte kantra, utan det gör endast riktigt små segelbåtar, och i dem bör man alltid vara försedd med flytväst.
Man åker inte en segelbåt man seglar eller möjligen går för motor, men det senare talar man vanligen tyst om.
Vet man inte den rätta termen för en sak ombord, så gör man klokt i att hellre säga ”grej” eller ”grunka” än att låta som en oförbätterlig landkrabba.
Man tappar inte glaset i golvet utan på durken, och det går inte sönder, om någon som tack för en lyckad segling gett skepparen dricksglas av härdat franskt glas.
 Gogo

Kopian är från På Kryss 1960 – en underbar årgång, läs den vid tillfälle. Om råden är på skämt eller allvar kom vi inte fram till när vi vid tillfälle diskuterade innehållet. Förmodligen låg det en hel del allvar bakom …
Hälsningar Solgerd Björn-Rasmussen