Rekordet regnade bort när träbåtarna intog Skärhamn

Luften i Skärhamn var tung av regn och dofterna av tjära och kanderade mandlar. För det 25:e året i rad anordnades Västkustens Träbåtsfestival i Skärhamn, men det stundande rekordet regnade bort.

– Jag brukar säga att det är som att spela Tetris, fast ännu lite lurigare. Man måste ta hänsyn till massa andra saker, som vilka som har kompisar i vilka båtar och så, berättar Calle Rydström.

Han och hans hustru, Margareta Rydström, köpte sin första träbåt för 44 år sedan. De senaste åren har han varit ansvarig för placeringen av båtarna under Skärhamns Träbåtsfestival.

Efter förra årets succéväder och deltagarrekord, med 96 båtar i festivalen, var anmälningarna upplagda för ett ännu större deltagande. Men i den förra veckans tuffa väder var det flera båtar som inte kunde ta sig till Skärhamn.

– Vissa små träbåtar ska ju inte ge sig ut i så hård sjö. För en vecka sen drygt så hade jag 97 båtar placerade, men det sjönk ju snabbt. Nu är vi 75 båtar vid kajen, så det är vi glada för. Det är ju lite entusiaster som är här, säger Calle.

I det kraftiga regnet under lördagen tvingades de flesta av träbåtsentusiasterna kura inne i sina båtar. Calle och Margareta Rydström hade det bekvämt i sin 32-fots Orustsnipa, Kaprifol, byggd av Roland Persson i slutet av 60-talet. Andra löste läget med en uppstagad pressening över en öppen sittbrunn och några pilsner.

Trots vädret var det svårt för besökare att få en parkering och stundtals trångt på bryggorna där paraplyerna ofta hakade samman.

– Publiken är ju fantastisk ändå, alla som kommer gående på bryggan med sina paraplyer. Förra året var det 25 000 personer som besökte, men det blir det nog inte i år, säger Calle Rydström.

Några av dem som kommit för att titta på de gamla, och nya, träbåtarna var Gunilla Olofsson och Daniel Gustavsson, med sonen Hugo Olofsson.

– Vi kom precis, så vi har bara gått ett halvt bryggvarv, men det är ju flera fina båtar. Vi bor ju här ute, och har inte varit här någon gång än. Så vi tänkte att nu får vi passa på i år och kika på båtarna, säger Daniel Gustavsson.

– Men vi skulle kanske passat på redan förra året så här i efterhand, då var det lite bättre väder, säger Gunilla Olofsson.

– Ja, efter det här får vi nog gå hem och tända en brasa tror jag, fortsätter Daniel.

Samtidigt fortsatte Calle och Margareta Rydström värma sig inne i sin Kaprifol, i väntan på kvällens samkväm för festivalens deltagare, och i väntan på bättre väder.

– Det är en livsstil, med det hantverket som krävs och att hela tiden lära sig nya saker. Det är inte så att vi glömmer båten när vi lägger upp den på vintern, utan då jobbar vi med den. Ska man ta till stora ord så är det en kulturgärning, och det är ett rätt gott gäng folk som håller på med det här, säger Calle Rydström.

Redaktionen
redaktion@pakryss.se

båtkonstruktion, segling, träbåtar, västkusten