Långfärd

Segla in i världsarvet

4 augusti 2020 – 09:40 10 kommentarer

Lägg till vid sjöbodar i charmiga fiskelägen, vandra till toppen av Mjältön 236 meter över havet och smaka surströmming i dess rätta miljö. Höga Kusten är vilt, vackert och har världens högsta kustlinje.

HÖGA KUSTEN, STRÄCKAN mellan Hemsön i söder och Skags udde i norr, är ett unikt svenskt skärgårdsområde som inte liknar något annat. Om området ska beskrivas med ett enda ord så är det vildmark. Och det gäller särskilt när man kommer med båt. Öarna är karga och stupar brant ner mot havet. När det blåser upp bildas fallvindar som förstärks i de djupa fjärdarna.

Som många andra båtbesökare närmar vi oss Höga Kusten-området söderifrån och trots att det är sjätte, sjunde eller tolfte gången, vi har tappat räkningen, så infinner sig en härlig förväntan ombord när ön Högbonden tornar upp sig i nordost. Men redan seglingen genom södra sundet in mot Härnösand ger en försmak av vad som komma skall. Småstaden Härnösand med tre gästhamnar, farbara kana- ler och broar mitt i centrum är en trevlig och praktisk start på Höga Kusten-äventyret.

Längs kuststräckan finns ett antal branta landtungor som lämnar oss helt exponerade mot öppna Bottenhavet. Vid några passager kan havssjön bli riktigt besvärlig, vågorna blir oberäkneliga när de studsar mot de klippiga uddarna. Men det är samtidigt det vilda och dramatiska landskapet i kombination med naturligt skyddade ankringsvikar och trivsamma små fiskelägen som är tjusningen med Höga Kusten.

Höga Kusten

ATT LANDSKAPET SER ut som det gör beror på den stora landhöjningen som är åtta millimeter per år. Inlandsisen tryckte ner jordmassan och i Höga Kusten-området reser den sig fortfarande tydligt ur havet. Sedan år 2000 finns Höga Kusten med på Unescos världsarvslista.

Eftersom Härnösands stadskärna är utspridd på två öar och fastland når vattenvägarna ända in i centrum. Farleden går rakt igenom staden och de låga broarna måste öppnas för att vi ska kunna ta oss förbi. Det sker åtminstone två gånger per dygn och tar ungefär en kvart.

Att invänta broöppning och i sakta mak glida igenom de båda kanalerna tar precis lika lång tid som att promenera sträckan och slinka in på Tullportens bageri vid södra brofästet för att köpa färska frukostfrallor. Den i besättningen som har promenerat kan sedan bara kliva ombord igen vid norra sundets låga flytbryggor och fortsätta den korta sträckan till Lustholmen, Härnösands Segelsällskaps uthamn. Det nybakade brödet hinner inte ens svalna.

LUSTHOLMEN ÄR EN halvö som förbinds med fastland ge- nom en sandrevel. Varma sommardagar är hamnen en liten oas med fina badstränder, klart badvatten, volleybollnät och glassförsäljning. Kvällstid håller solen sig kvar länge vid grillplatsen i väster.

Efter Lustholmen är det dags att på riktigt kliva in i Höga Kusten. Nu ska Hemsön, Norrlands fjärde största ö, pas- seras och det finns två sätt att göra det. Inomskärs genom Hemsösundet eller utomskärs. Väljer man att runda ön blir det med en ansenlig mängd kanoner riktade mot båten. För här finns Hemsö fästning, som för bara ett par decennier sedan var en av de viktigaste anläggning- arna när det gällde att försvara Sverige mot ett anfall från öster.

VÄLJER MAN ISTÄLLET att följa Hemsösundet, mellan ön och fastlandet, bjuds man ofta på fin segling utan höga vågor. Dessutom är det fascinerande att närma sig Höga Kusten-bron från havsnivå och se pyloner- na växa upp mellan de höga bergstopparna på båda sidor om Ångermanälvens inlopp. Hängbron smälter fint in i det dramatiska landskapet och gör sig bäst från vattnet.

Vid klar sikt börjar man nu också ana flera av smultron- ställena som ligger längre norrut. Högbondens fyrplats, Mjältötoppen och Ulvöarna. Tipset är ändå att ha lite is i magen och inte styra direkt mot godbitarna utan ta sig tid att göra omvägar. Det finns många mindre kända och väl- digt trevliga platser långt inne i de djupa fjärdarna.

En av dessa är Norafjärden som har sitt inlopp alldeles intill Höga Kusten-brons norra fäste. Här är lätt att hitta en enskild och skyddad naturhamn. Allra längst in i fjärden ligger Hålsång, något så ovanligt som en gästhamn vid en fäbodvall. På håll ser viken ut att bara vara åtkomlig för riktigt grundgående roddbåtar och kajaker, men viken är djupare än den ser ut och läget ger fint skydd för alla vindar. En undanskymd pärla där abborrarna är många och pigga.

Norr om Norafjärden kommer de djupa fina fjärdarna på rad. Här är det bara att välja och vraka mellan skyddade vi- kar och fiskelägen med havskänning. Häggvik, längst inne i Gaviksfjärden, är en personlig favorit. En smal, men djup, kanal leder in till en skyddad och välskött gästhamn som drivs helt ideellt av hamnföreningen. Här finns nybyggd bastu med rejäl badbrygga intill, servicehuset har fullt utrustat kök och gott om plats. Dessutom finns lånecyklar för en tur in till mataffären i Nordingrå.

På gångavstånd från gästhamnen ligger Mannaminne, konstnären Anders Åbergs livsverk. En speciell plats som är en blandning av museum, friluftsområde och ett norr- ländskt Skansen. Här finns en byggnad med formen av ett dragspel, Åbergs egna träskulpturer, andra konstnärers tavlor, gamla tågvagnar, stridsflygplan, ett litet torp från Ungern, gammaldags skrivmaskiner och en önskebrunn. För att nämna en bråkdel av samlingarna. Det är ett om- råde att strosa runt i och låta sig överraskas.

Missa inte heller stigen som börjar i utkanten av Manna- minne och leder upp till toppen av Gåsnäsberget, Häggviks eget husberg. Det är inte speciellt högt, men utsikten över Gaviksfjärdens alla vikar och klippväggarna mot Ringkallen är svårslagen.

VID GAVSIKSFJÄRDENS UTLOPP tar Rotsidan vid, en vid- sträckt strand med slätslipade stenhällar, helt exponerad mot Bottenhavet. Det är en av de passager som är fantas- tiskt vacker att passera vid lugnt väder, men där sjön snabbt växer sig hög och krabb när det blåser upp. Vid en hård nordost kan det vara bättre att smyga sig djupt in i någon av fjärdarna eller bryggsegla någon extra dag vid något av fiskelägena. Sådana finns det flera att välja mellan här i den mellersta delen av Höga Kusten. Barsta är litet och enkelt, Bönhamn välbesökt och charmigt och Norrfällsviken har flera restauranger och havsbad. Alla tre ligger i yttersta havsbandet och har bra gästhamnar. Från Barsta och Bönhamn gör passbåten Ronja dagliga turer till Högbon- dens fyrplats med café och vandrarhem. Högbonden har ingen skyddad hamn så passbåten är bästa sättet att besöka fyrplatsen som är en av Sveriges högsta.

Nu ligger Ulvöhamn, hjärtat av Höga Kusten, bara en kort dagsetapp bort. Och Ulvön erbjuder något helt annat än de djupa fjärdarna med sina stillsamma naturhamnar. Ulvö- hamn är regatta, folkfest, båtliv och puls. Särskilt andra helgen i juli under Ulvöregattan, en av Sveriges äldsta regattor. Ulvön är också förknippat med surströmming. För längs norrlandskusten är surströmming kultur och Ulvön är surströmmingens ö, framför andra.

Strömming har alltid fiskats längs hela norrlandskusten och surströmmingssalterier fanns tidigare på många öar, men i Ulvöhamn var de fler och tillverkningen storskaligare.

Det var också här på Ulvön som det doftande innehållet fick egna namn. Röda Ulven, Röda fisken och Två sälar hette några av surströmmingarna som bereddes med ett handlag och en känsla som gick i arv. Ända in på 1980-talet spred sig surströmmingsdoften från salterierna i sjöbo- darna och upp längs gågatan. Nu finns inte längre något storskaligt salteri kvar på Ulvön, men tillverkning i liten skala finns fortfarande. På Ulvö Lilla salteri går det att lägga vantarna på delikatesser som en burk ”Erik den röde”, Kulinar” eller varför inte forna surströmmingskungen Fri- dolf Nordqwists märke från 1932, ”Ulvöprinsen”.

DET GÅR OCKSÅ att slå sig ner vid ett av borden i Lilla salteriets sjöbod och låta sig serveras. Välj om du vill ha delikatesserna serverade med rödlöksmarmelad, rosévin och turkisk yoghurt eller med de traditionella tillbehören: potatis, tunnbröd, lök och en snaps.

Den klassiska Ulvöströmmingen Röda Ulven jäser med full kraft vidare i Skags hamn, en dagsetapp längre norrut. Där delar salteriet kaj med Skags gästhamn, som är en per- fekt vändpunkt på Höga Kusten-resan. Norr om Skags udde tar nämligen den betydligt lägre och stenigare Västerbot- tenskusten vid. Men innan Skags udde rundas är det fint att hinna med ett besök på Mjältön och Trysunda.

Med sina 236 meter över havet är Mjältön Sveriges högsta ö vilket gör den extra spännande. Den två kilometer långa vandringen till toppen är inte svår, men mer an- strängande än man kanske tror. Det är trots allt 236 höjd- metrar som ska avverkas. Men utsikten är värd varenda steg, här ser du stora delar av norra Höga Kusten.

Inloppet till ön är en smal och djup kanal som mynnar ut i den än djupare lagunen, Baggviken, i sydost. Ankrings- viken har använts av sjöfarare i alla tider eftersom den ger skydd för alla vindriktningar.

TRYSUNDA, ETT TIOTAL distansminuter norrut, är ett char- migt och välbevarat fiskeläge. Hit kommer många dagbesö- kare eftersom Höga Kusten-båtarna gör flera dagsturer hit och sandstränderna är något alldeles extra. Soliga dagar är det fullt av badgäster på Björnvikens sandstrand.

Efter besök på de båda öarna väntar en dag till havs när Skags udde ska rundas. Då gäller det att återigen ha koll
på väder och vind. Höga Kusten-området kan vara riktigt utmanande när vädergudarna sätter den sidan till. Men det är också en del av tjusningen. Vilt och vackert, på samma gång.

Höga Kusten

Jessika Ericsson

Ålder: 49.
Bor: Sundsvall.
Gör: Frilansskribent.
Båt: Festina Lente (“skynda långsamt” på latin), en H 35.
Favoritställe på Höga Kusten: Mjältön.

Text: Jessika Ericsson Foto: Lars Ericsson

10 kommentarer »

Ulf Tennfors skriver:

19 augusti 2020 kl. 21:29

Nu kom jag på vad som antagligen menas, även om det inte är vad som faktiskt skrivs. Sedan istidens slut har vi en landhöjning i Sverige och andra delar av Nordkalotten. Där talar man om något som kallas ”högsta kustlinjen”. Detta är ett fenomen som finns överallt där vi har landhöjning. Vid Höga kusten är ”högsta kustlinjen” högre än någon annanstans, helt enkelt därför att landet har rest sig mer där. Detta har ingenting att göra med hur kuperad terrängen är. ”Högsta kustlinjen” kan mycket väl vara högre där än i Norge eller Patagonien. Dock, det var inte det som skrevs ovan. Men förmodligen det som avsågs. För kustlinjen kan naturligtvis aldrig vara högre än havsytenivån någonsin.
Ulf Tennfors skriver:

18 augusti 2020 kl. 12:28

Vad menas med ”världens högsta kustlinje”? Är kustlinjen på någon annan höjd än havsytenivån?
Jan Jansén skriver:

13 augusti 2020 kl. 20:26

Högsta kustlinje? Handlar det inte om ”högsta marina gräns”. Dvs spåren av den allra högsta strandlinjen, som här ligger 289 meter över havets nivå. Så det vi ser från båten är mest mycket gsammal havsbotten.
Ulf Forslund skriver:

6 augusti 2020 kl. 15:18

Fint reportage.Dock smög sig ett litet fel in: längst in i Norafjärden ligger inte Hålsång utan Fjärdbotten.
Catarina Hägglund skriver:

5 augusti 2020 kl. 20:21

Underbar artikel! 💕Tack.
Bosse Frykberg skriver:

5 augusti 2020 kl. 13:39

Tack för ett trevligt repotage, det var mycket underhållande och igenkännande eftersom jag har seglat från Stockholm till Höga Kusten ett 30-tal gånger och varit med på Ulvåregattan mer är 25 gånger. Har genom detta lärt känna många människor som är de trevligaste och hjälpsammaste man kan tänka sig. Genom detta så har jag nu flyttat hit till Hjärtat av Höga kusten Ullångersfjärden.
Christian Dela skriver:

5 augusti 2020 kl. 11:36

Hallo Jessika,
that is a very good report. It is just that, what we have seen .
My swedish is nor so good, therefor I write in english.
We habe been 3 times with our sailingboat at the höga kusten, and once with our car. We never see a landscape
as Höga Kusten. The first time we could not put it in words, therefor we com back.
Thank you very much. We wish you the best in corona-times

Christian from Kiel/germany
Håkan skriver:

4 augusti 2020 kl. 19:40

Tack Jessica för bra artikel!
Har sjöbod och kokhus i Norrfällsviken och håller med om allt du sagt!
Kan tillägga att Gnäggen är den nordligaste häckningsplatsen för Tordmule i Sverige.
Man får inte var närmare än 200 meter under häckningstid men det är en upplevelse att se ”flygande pigviner”.
Mjältön och höga kusten är fantastiskt !
Hälsar Håkan
Sten Kristian skriver:

4 augusti 2020 kl. 18:09

”Världens högsta kustlinje” är väl att ta i, men Sveriges och Östersjöns högsta kustlinje är det säkert.
Sven Magnander skriver:

4 augusti 2020 kl. 17:59

Tack Jessika för mkt trevlig seglingsreportage!
Det blev lockande att själv få uppleva lite av det du beskrev, hälsar skåningen Sven Magnander i Helsingborg

Långfärd

Segla in i världsarvet

10 kommentarer »

Läs mer från våra kategorier

Senaste artiklarna

Mest kommenterade

Senaste kommentarerna

Följ På Kryss på Instagram!

Allt du kan tänka dig om långfärd

Sidfot

Långfärd

Segla in i världsarvet

10 kommentarer »

Läs mer från våra kategorier

Läs mer från populära taggar

Senaste artiklarna

Mest kommenterade

Senaste kommentarerna

Följ På Kryss på Instagram!

Allt du kan tänka dig om långfärd

Sidfot