Sjöräddning ute på hal is

I vinter finns ett tiotal svävare från Sjöräddningssällskapet ute och räddar liv ute på isarna. Intresset för svävarnas förträffliga egenskaper på is fick liv efter framförallt Ridöolyckan för 5 år sedan då 14 skridskoåkare föll i vattnet och två personer dog av nedkylning.

Även Asköolyckan 2003 då 36 skridskoåkare drev till havs på ett isflak som bröts i all mindre delar var också en allvarlig händelse. Efter det har flera svävare stationerats framförallt i Mälaren och i Stockholms skärgård. Svävarnas största fördel är att de tar sig fram även på mycket dålig is och då helikoptrarna inte kan flyga under dålig sikt eller risk för nedisning.

Innan jul har bland annat sex nya svävarpiloter – det heter ”pilot” och inte skeppare i dessa sammanhang – utbildats hos Räddningsstation Stockholm. Den relativt nystartade stationen har ansvar för populära skridskoisar runt Stora Värtan och Åkersberga och Trälhavet ut mot mellanskärgården.

En svävare har en mindre motor för att blåsa i lyft under kjolen och som skapar en luftkudde med mycket liten friktion. En större propeller driver farkosten framåt och genom stora ”roder” riktas luftströmmen åt sidan när man vill gira.

Att köra svävare är inte helt lätt, vet jag efter att ha gått kursen för några veckor sedan. Liknelsen med en smörklick i en het stekpanna är tämligen träffande. Det finns bland annat ingen som helst broms eller back. I stället vänder man svävaren 180 grader och gasar för att minska hastigheten eller stanna. Svängar måste planeras flera hundra meter innan eftersom en svävare glider lika fint rakt åt sidan som framåt. På dessa små svävare, som tar tre räddningsmän och en person i bår, gäller det också vid en gir att burka genom att hela besättningen förflyttar tyngdpunkten ombord.

Att köra svävare liknar inget annat som går på vatten, och att vara erfaren båtförare räcker bara en bit. Snarare är det en känsla för riktning och hastighet som man måste ha – oavsett om man gör 50 knop baklänges i ett stort snömoln av nysnö, vilket gör sikten nästan lika med noll. Koll måste man ha!

Kursen sker under en helg med både teori men framförallt praktik. Sedan väntar minst 30 timmar bakom styret innan man kan göra en uppkörning och bli godkänd.