Snabba beslut och tävlingsnerver

Carl Antonson är ingen kappseglare. Men ändå fick han vid ett tillfälle segla som gast med sin pappa och hans vapendragare i en kappsegling om Kryssarpokalen.

Han var inte förstahandsvalet till gast ombord när Peder Dahlberg och pappa Peder Antonson, känd som ”Anton” i seglarkretsar skulle kappsegla om Kryssarpokalen. Men Peders son Nils skulle på bröllop och Carl blev inkallad. Han hade inte seglat en riktig kappsegling sedan han fyllde tvåsiffrigt. Carl seglar för att njuta, inte för att komma först. Fördelen var att han långseglat med Amorita sedan barnsben och var bättre än ingen gast alls.

Amorita har tagit hem Skärgårdskryssarpokalen tio gånger och anses därför vara den mest framgångsrika 22:an genom tiderna. Enligt klassregeln får man vara tre i en 22:a när man kappseglar. Rorsman var Peder Dahlberg, sittbrunnsgast pappa Anton, även kallad Trim-tsaren, och fördäcksgast denna gång blev alltså Carl som fick den mest fysiskt krävande positionen.

För att ha en sportslig chans körde gänget ombord ett eget lite ”Tune up race” kvällen innan tävling. Peder visade sig vara en klippa på tydliga, konkreta och lugna instruktioner för de fyra olika sättningar av spinnaker som kunde vara aktuella. Efter att ha kryssat, gippat och plockat upp och ner spinnakern ett antal gånger bedömdes kompetensen vara hjälplig nog för morgondagens kappseglingar även på fördäck.

Starten gick vid tio och det var dags för Carl att leva upp till kraven som fördäcksgast. Det blev många spännande ögonblick, men den stora vinsten för Carl blev att äntligen förstå det som hans far alltid brunnit för, de där kappseglingarna som alltid präglat sommarsemestrarna och den härliga känslan att äntligen få dela allt med honom. Att tillsammans segla för allt tygen håller, med maximalt trim och utan tanke på annat än vind, vatten och den gemenskap det ger. För det är ju så familjen Antonson seglar. Och det är så de vill segla.

Läs hela berättelsen om Carls spännande seglaräventyr i På Kryss nr 4–21.