Solo men tillsammans

Att ensam erövra havet har alltid lockat en viss typ av sjöfarare. Men man måste inte vara äventyrare, och man måste inte segla helt allena. För Tobias Mattsson och Nova Loman har ensamseglingen blivit tvåsam.

Nova, Tobias och Henric är tre seglare som delar samma passion för ensamsegling, och helst länge. Men de är inga äventyrare. Det räckte med en vecka på Tobias nyinköpta Albin Viggen för att Tobias skulle vara fast. Han tänkte ”det här måste jag göra på heltid” och köpte en långfärdsbåt året därpå, sa upp hyreskontraktet och flyttade in i sin Laurin 32 på en marina utanför Nynäshamn.

Nova har alltid vetat att hon skulle segla ensam. Hon är uppvuxen med familjens långfärdsbåtar, OE 32:or. Drömmen om att segla till Karibien har funnits sedan hon var 5 år och har alltid handlat om att segla ensam.

– Jag har alltid tagit hand om mig själv så det kändes naturligt. Annars ska man komma överens med folk och kompromissa och trängas vilket inte är min grej.

Tobias tror att lusten att ge sig ut solo på havet handlar om ”det som händer i ens eget huvud” för de flesta.

– Jag tittar på horisonten och tycker livet är rätt skönt. Jag får tid att tänka på det jag vill utan störande intryck från omgivningen.

För Tobias och Nova har ensamseglingen på sätt och vis blivit tvåsam. Förra året träffades de oplanerat i Göteborg inför Novas längre seglats utmed Atlantkusten och blev förälskade. När Nova kastade loss gjorde Tobias det också och sedan slog de följe söderöver. Men det var aldrig fråga om att segla på samma båt, det hade aldrig fungerat hävdar de.

Hårt väder tycks överlag inte vara något som bekommer någon av de tre ensamseglarna. Henric Ericsson seglade ofta i kulingvindar under sin första resa i Bottenviken och menar att det är ju bara att reva. Nova tycker att hårt väder ibland kan vara förlösande och beskriver hur kulingen under slutet av seglingen över Biscayabukten skapade ett lugn och känsla av tillfredsställelse efter två så gått som vindlösa dagar.

Henric bestämde sig för att segla Vaxholm-Haparanda non stop på fyra dagar som ett test för att se om lusten att långsegla skulle hålla i sig.

– Då visste jag att det här var min grej, även om jag vände vid Umeå, och kunde börja planera för att långsegla på riktigt. Första målet var Gran Canaria.

Efter att ha nått dit gjorde han en del längre transportseglingar med besättning vilket var en annorlunda upplevelse jämfört med solosegling. Framför allt innebar det för mycket kompromisser.

– Det betyder inte att jag har problem med att någon annan är kapten eller bättre på att segla. Men det är så många andra yttre saker i livet som ställer krav. Det har du inte när du är ensam på en båt. Du fattar alla beslut och får ta både de bra och dåliga konsekvenserna av dem.

Läs hela artikeln i På Kryss nr 4–23.

Foto: Privat