Mitt På Kryss
Styvmoderlig text i jubileumsnummer
Som medlem i SXK och trogen läsare av På Kryss sedan 1993 (eller var det -94?) tycker jag att föregående nummers historiska genomgång behandlade perioden med Erling Matz vid redaktörsrodret väl styvmoderligt. Tidningens utveckling under denna långa period kan inte överskattas. Utvecklingen av såväl innehåll som form var svårslagen och de historielektioner och filosofiska tankar som Matz regelmässigt vävde in i sina texter var både underhållande och bildande.
Jag läser regelbundet både engelska, amerikanska, franska och spanska seglartidningar och På Kryss var, under Matz ledning, helt unik i sin stil och lästes med självklarhet först av alla och från pärm till pärm. Jag medger att ”nya” På Kryss initialt gjorde mig lite besviken med sin mer tekniska inriktning och något röriga formspråk. Jag har dock lärt mig att uppskatta dagens tidning och ingen skugga ska falla över den.
Utrymme för förbättring finns som bekant dock alltid och ovanstående reflektion över Matz stil kanske kan väcka kreativa tankar?
Bästa hälsningar
Björn Lindahl
S/Y Wonderworld
![](https://pakryss.se/wp-content/uploads/SXK-Logga_vit.png")
PK håller inte samma klass nu som under Erling Matz ledning och det riktigt KÄNDES att hans period blev illa behandlad.
Uppriktigt ser jag inte längre fram emot att tidningen kommer. Löjligt att börja med ”tester” och produktuppräkningar och pressreleaser som ”alla andra” …
Håller inte riktigt med, då jag och många med mig saknar den stil som På Kryss hade under Anders Js tid. Under senare år var P.K. allt för ofta belamrad med redaktionell reklam för resor som paret Matz önskade göra och som oblygt presenterades som redaktionellt material.
Om nya redaktionen fortsätter som man börjat och gärna tar in Olle Landsells ilustrationer så kommer P.K att gå en ljus framtid till mötes.
Jag har nog kvar samtliga nr sedan 1973.
Reprisera gärna serien två män i en båt! Det var lysande läsning.
Mats
Instämmer till fullo med Björns inlägg om På Kryss tillbakablick.
Hela tillbakablicken kändes tunn, den avhandlade många år på väldigt liten yta, och just texten om perioden där Matz var redaktör var pinsamt ytlig.
Synd när framsidan inbjuder till så stora förväntningar.
Mvh
Johan