Sverige på tvärs – Dalslands kanal Töcksfors

Andra dagen på Dalslands inre farvatten lämnade vi Nössemarks camping efter att tittat lite på omgivningarna och gått upp till affären för att titta på utbudet.

Med motorbåten gick vi sedan upp till caféet ”Mitt på Le” som erbjöd hemgjort fikabröd i ett gammalt vagnslider med en liten flytbrygga med plats för 5-6 båtar för eget ankare. Strålande väder och 102 meter djupa Stora Le visade sig från sin bästa sida.

Vi gick en bit inne i Norge, men hoppade över att gå in till gästhamnen i Otteid, där Dalslands och Haldenkanalerna har projekterat en båtlift för 40 miljoner kronor. Men det finns kräftpest i Dalsland och vattendragen går därför inte att koppla ihop för tillfället.

Vi stoppade till vid den kommunala bryggan vid Båstnäs och gick 400 meter upp längs bilvägen. Plötsligt kan en motorhuv anas mellan tallarna och strax därefter stora högar av 50-60-tals bilar. Många Volvo P444 och Saab 92 med delad framruta fanns det i högarna tillsammans med en hel del engelska och amerikanska bilar. Enligt uppgift anser de två bröderna som tagit över samlingen från sin far att det är en (konst) installation. Fascinerande, speciellt de bilar som var nästan helt överväxta med mossa.

Sedan gick vi upp till Töcksfors dit vi kom vid fyratiden. Slussvakten Jakob Bäckström sommarjobbade sin andra sommar. Han tyckte att det vare lite färre båtar än vanligt, men att det kunde bero på att vädret inte varit det bästa hittills.

Lyfthöjden på den första slussen i Töcksfors var sju meter och det var ett djupt schakt att gå upp i. Total höjd 10,2 meter på de två slussarna. Mellan slussarna var det lite otydligt hur man skulle gå, sjökortet i plottern sade en sak medan verkligheten antydde en annan genom att ha ett fält med näckrosor i den förmodat djupa delen. Det blev dock inte grundare än drygt 1,5 meter.

Efter ytterligare en sluss och två svängbroar till vilka vi fått en handledning till att sköta helt själva, kunde vi förtöja för natten vid Östervallsskog mitt i ingenstans.