Utsikt från kommandobryggan

Som fritidsskeppare tänker man kanske inte så ofta på yrkestrafiken. Kontakten består mest av att man försöker undvika att krocka. Men hur uppfattas våra gemensamma vatten och farleder från kommandobryggan? Hur håller vi med fritidsbåtar undan för fartyg på bästa sätt? På Kryss har träffat tre yrkesförare som ger sitt perspektiv på relationen med fritidsbåtar och ger sina bästa tips för att alla säkert ska kunna göra sitt jobb eller njuta av båtlivet.

 

Jörgen Lorén, befälhavare (Göteborg)
Jörgen är befälhavare på Stena Danica som går mellan Göteborg och Frederikshamn. Han är fritidsbåtsägare och medlem i Kryssarklubben sen 1977 och har varit ordförande för Seglarskolan.

”I Sverige älskar vi båtlivet och det tycker jag är kul. Det finns många fritidsbåtar men kunskapen om sjövett varierar. De flesta sköter sig bra men många kan inte alla regler”, säger Jörgen Lorén, befälhavare på Stena Danica.

Enligt regel nio i de internationella reglerna för att förhindra kollisioner till havs har fritidsbåtar väjningsplikt för större fartyg i trånga farleder. De flesta väjer också undan, enligt Jörgen Lorén, men inte på ett bra sätt.

– Största problemet är att folk går framför stäven när de har väjningsplikt. Med ett fartyg på 4?000 kvadratmeter har du en lång stoppsträcka och en stor död vinkel från kommandobryggan. Det är omöjligt att se om de hinner förbi eller inte.

Och det är ofta när båtar väljer att korsa farleden på det här sättet som de allra farligaste situationerna uppstår.

– Tänk på att när du korsar en farled så vinner du ingenting på att gå för om ett handelsfartyg. Gå akter om istället, säger Jörgen Lorén och menar att man aldrig kan veta vad som kommer att hända. Tänk om du får motorhaveri eller om vinden plötsligt dör ut?

Jörgen Lorén liknar det hela med att vara lokförare. Många lokförare kommer någon gång att köra på en människa med tåget utan att kunna göra någonting åt det. Som befälhavare på ett stort fartyg upplever Jörgen Lorén ibland att han befinner sig i samma situation.

– Om en liten båt går framför stäven och får motorhaveri så kan vi inte göra någonting.

Detsamma gäller med fritidsbåtar som seglar i farleden. Allra helst bör du hålla dig utanför farleden helt och hållet om du seglar, enligt Jörgen Lorén. Men om du ändå måste segla inne i farleden så bör du hålla dig på rätt sida.

Ibland händer det också att fritidsbåtar ankrar i farleden. Om det då kommer två mötande fartyg blir det väldigt trångt. Som befälhavare på det ena av fartygen har du då bara två alternativ: att gå väldigt nära en båt och kanske köra på den, eller att manövrera väldigt nära det andra fartyget och riskera en krock.

– Ingen av de två alternativen är särskilt lockande. Det är en väldigt obehaglig känsla att veta att du kanske kommer köra på någon och inte kunna göra något åt det.

Som befälhavare på ett fartyg men även som fritidsbåtsägare själv vurmar Jörgen Lorén för utbildning till havs. Han är själv runt och föreläser om relationen mellan yrkestrafik och fritidsbåtar och ger tips till fritidsbåtsägare om hur de bör bete sig. Ofta är det väldigt bra samtal och folk är intresserade.

– Folk vill göra rätt och det är bra. Det sista vi vill ha är en konflikt. Men det finns regler. Man behöver inte alltid ha så bråttom.

Ett tips är att vänta med att korsa farleden tills det är tomt. Ett annat är att sakta ner. Särskilt om du vet med dig att du är oerfaren och inte har gått en kurs. Och i början av säsongen är de allra flesta oerfarna, menar Jörgen Lorén.

– Även om de flesta sköter sig är det tillräckligt många som inte gör det för att det ska uppstå farliga situationer. Särskilt under våren när säsongen börjar. Folk är lite ringrostiga och borde därför ta det extra lugnt i början.

Jörgen Lorén önskar också att Kustbevakningen blir mer delaktig. Särskilt i början av sommaren. Det är svårt att nå ut till alla båtägare och han menar att Kustbevakningen ganska enkelt kan hjälpa till att informera fritidsbåtar om vilka regler som finns.

– Ibland ligger de i närheten när fritidsbåtar korsar farleden eller går på fel sida. Då hade det varit bra om de kunde åka fram och berätta vilka regler som finns.

 

Anders Knutas, lots (Södertälje)
Anders är lots på Sjöfartsverket sen 1990. Han jobbar också med utbildning och föreläser om yrkestrafik. Fritidsbåtsägare och medlem i Kryssarklubben sen 20 år tillbaka.
Anders Knutas är verksam inom lotsområdet Södertälje, som sträcker sig just utanför skärgården från Dalarö till Landsort, vidare till Säv-sundet och sedan upp till Södertälje. Även Mälaren och Hjälmaren räknas till området. I sitt arbete som lots möter Anders Knutas fritidsbåtar varje dag och tycker överlag att samspelet fungerar bra. Han tror dock att det ser olika ut i olika delar av landet. Framför allt Stockholms skärgård kan vara lite rörig.

Han tror att det kan bero på att det i Stockholms skärgård är fler som bara har båt för att ta sig ut till sitt sommarställe. Bland de som bara använder båten som transportmedel då och då är det många som inte är särskilt insatta i sjövett.

– Men i lotsområdet Nynäshamn-Landsort-Södertälje går det ganska bra. Folk är intresserade av båtliv och vill vara på sjön.

En anledning till att det ibland ändå uppstår farliga situationer i farlederna kan vara att många har blivit alltför låsta till sitt elektroniska sjökort, enligt Anders Knutas. Man väljer helt enkelt att ta den snabbaste vägen.

– Somliga är inte ens medvetna om att man bör hålla höger i farleden. Istället ligger de mitt i och det är då det blir trångt, säger Anders Knutas.

Att man i större utsträckning helt förlitar sig på sin GPS kan också innebära att man inte har bra uppsikt. Man tittar sig inte omkring på samma sätt eftersom man är upptagen av en skärm.

De elektroniska sjökorten innehåller inte heller alltid all den information som finns i det vanliga papperssjökortet. Till exempel kan en del av den nautiska tilläggsinformationen vara bortprioriterad. Det är den informationen som berättar om vad vissa särskilda signaler innebär. Även det här ställer ibland till med problem.

Vid Södertälje kanal och sluss finns det flera trånga passager. Därför finns det ljussignaler uppsatta, som visar rött ljus om ett stort fartyg är på väg från andra hållet. Det innebär, precis som på land när man kör bil, att man ska stanna. Men det är inte helt självklart för alla och här sker ett par incidenter varje sommar, enligt Anders Knutas.

– En gång var jag på väg uppåt mot slussen genom den södra kanalen när slussmästaren plötsligt ringer och meddelar att det är sju fritidsbåtar som är på väg neråt genom kanalen, berättar han.

– De hade alltså haft rött ljus, men förstod inte vad det innebar och körde på ändå. Jag saktade in så mycket jag kunde och den sjunde båten hann precis förbi innan jag kom in i den riktigt trånga delen av kanalen. Men det var inte en behaglig upplevelse, varken för mig eller för honom.

Anders Knutas berättar också att det händer att folk ringer till slussmästaren och frågar vad det innebär när ljussignalen lyser rött. Därför har man nu satt upp skyltar som talar om att röd signal betyder stanna.

Anders Knutas brukar själv visa exempel på hur det kan se ut när två fritidsbåtar möts, jämfört med när en fritidsbåt och ett fartyg möts. De båda fritidsbåtarna är åtta meter. När de båda är åtta båtlängder bort från kollision är det alltså bara dryga 60 meter som skiljer dem åt. De flesta som får se det här exemplet håller med Anders Knutas om att man som förare i det läget gärna vill kunna se om den andra båten väjer eller inte.

Fartyget är i sin tur 125 meter. Det innebär att åtta båtlängder är hela 1?000 meter. Precis som för förarna på fritidsbåtarna vill även föraren på fartyget redan här kunna avgöra om den mötande båten kommer väja eller inte.

– Det är svårt som fritidsbåtsägare att förstå storleken, men det handlar om båtlängder. 1?000 meter kan verka vara ett stort avstånd men för ett fartyg är det väldigt nära.

Det är dock väldigt sällan det sker en faktisk krock. Tack och lov.

– Men det är väldigt obehagligt att komma så nära att jag ens behöver

 

Linda Svenson, andre styrman (Luleå)

Linda Svenson arbetar som andre styrman på isbrytaren Atle och har arbetat som styrman på en kusttanker.

”Det viktigaste att förstå som fritidsbåtsägare är att det ofta inte är möjligt för de stora fartygen att gira,” säger Linda Svenson. Hon arbetar just nu på en isbrytare i Luleå och stöter därför inte på fritidsbåtar särskilt ofta. Men tidigare arbetade hon som styrman på en kusttanker och då hände det att det uppstod en del situationer. Framför allt med segelbåtar.

– Min filosofi har alltid varit att om jag kan gira så gör jag det. Kommer det en segelbåt från styrbord och jag kan flytta på mig genom att bara ändra några grader så gör jag det. Samtidigt är det svårt att veta vart segelbåtar ska ta vägen, om de ska slå eller vart är de på väg?

– Ofta är det inte heller bara en segelbåt, utan flera stycken runt omkring fartyget. Även om man då skulle börja köra sicksack för att gira för alla så skulle det ändå inte gå.

– Det är framför allt segelbåtar som är problemet. Det är många som kanske inte ens ser oss eftersom de har ett stort segel i vägen.

– Det kan även vara svårt för fartygen att få syn på fritidsbåtar från kommandobryggan. Den döda vinkeln framför stäven är stor. Linda Svenson tycker därför det är ett problem att man vid sjöutbildningar lär ut att båtar som går för segel alltid har företräde. Även om hon själv alltid girar om hon har möjlighet tycker hon att det hade varit bra om man slutar lära ut den regeln.

– Åtminstone när det gäller stora fartyg. Då är det istället viktigt att göra folk medvetna om att man som fritidsbåt kanske inte alltid syns och därför bör hålla undan.

– Med mindre fiskebåtar uppstår ibland också kniviga situationer. Särskilt i Öresund där det är trångt. Enligt Linda Svenson är det många som styr dit fisken finns enligt ekolodet även om det kommer ett stort fartyg. Den döda vinkeln framför stäven på fartyget blir ett stort problem även här.

– De tror nog att de hinner och att det finns mycket plats. Men det är klart vi blir nervösa om vi inte ser dem. Tänk om vinden dör eller de får haveri när ligger de mitt framför oss? Då går det ganska fort.

Öresund är alltså ett av de områden där det ofta kan uppstå situationer. Linda Svenson nämner även Stora Bält, Finska viken, Bornholm och Ålands hav som riskfyllda platser eftersom det ofta är många båtar i rörelse. Särskilt stråket mellan Stockholm och Åland som är kraftigt trafikerat av både yrkestrafik och fritidsbåtar.

– På flera ställen har vi också ”motorvägar” i farleden som vi måste följa på grund av djupgående och annan mötande fartygstrafik. Då blir det extra lurigt om det ligger fritidsbåtar överallt.

Linda Svenson jämför med trafiken på land. Vid övergångsställen ska bilarna givetvis stanna så att gångare kan gå över gatan. Men att bara gå rätt ut i gatan fungerar inte bara för att man har förtur.

– Det är viktigt att ha lite självbevarelsedrift. Precis som bilarna måste få tid att hinna stanna måste fartyg få tid att hinna gira.

I grund och botten handlar det alltså om att fartygen kanske inte ens har möjlighet att gira, enligt Linda Svenson. Hon tycker därför det är onödigt för fritidsbåtar att chansa. Istället är det bättre att inte gå för nära ett fartyg och framför allt inte framför.

– Då slipper man som styrman stå på bryggan och ha ont i magen och vara orolig över att man kanske kommer köra på en seglare.

Kim Nordlund
redaktion@pakryss.se