”Vi drömde länge om en sån här båt”

Leif Wågert är uppvuxen på segelbåt, men tröttnade på dåligt väder. Nu har han en kupébåt där det är varmt och gott – året om!

Leif har varit på sjön sedan 1974 då hans föräldrar för första gången hyrde en segelbåt. En period kappseglade han också mycket.

– Det var väldigt kul! Men efter det ville jag hellre vara ute och åka båt och bara ta det lugnt. Släppa alla måsten och varva ner.

När han själv köpte sin första båt 2003 blev det till allas förvåning en motorbåt eftersom Leif kände att han seglat färdigt och nu brukar det bli mellan 65–80 övernattningar per år. Just nu har Leif och hans fru Susanna en Nimbus 320, en perfekt båt för två personer när barnen har blivit stora och flyttat hemifrån.

– Det är som en flytande sommarstuga, den har allt. Det är en kupébåt, man stänger dörrarna längst bak och har det gott. Det är en njutning när vi är ute i ruggigt väder och har slagit på gångvärmaren. När man tittar på segelbåtarna och besättningen som står där i blåsten och man vet hur kallt och äckligt det är, då är vi nöjda med kupén!

Drömmen om en Nimbus 320 har funnits i många år, men kändes länge ouppnåelig på grund av priset. Nu har båtarna sjunkit i pris och Leif var inställd på att åka till Västkusten och köpa, men sedan slumpade det sig så bra att en båt blev till salu på en marina i närheten av var paret bor.

–  Vi började buda och bjöd lika mycket som en likadan båt skulle kosta på Västkusten och till slut gick han med på det. Det tog bara en kvart att köra hem den. Båten har blått skrov vilket är ganska speciellt. Vi hade tittat på den tidigare och sagt att en sådan vi vill ha och nu är den vår.

Ombord fanns det redan en ganska stor frys som går ner i ett stuvfack vilket är bra under längre färder. Leif har satt på en akterbogerpropeller vilket gör det lättare att boja och de platta solcellerna på taket genererar ström.

– Vi åkte till Norra Åland på semestern och på väg hem var det ganska stökigt väder. Frun har alltid undrat över grabbräcket i teak framför passagerarplatsen och den resan fick hon reda på vad hon skulle ha det till. Men oftast går det inte så fort, vi brukar tuffa fram i sju knop.

Barnen och barnbarnen trivs också bra ombord. Collin, som är 4 år, brukar få ”köra” med hjälp av autopiloten.

– Jag slår i gång alla instrument som finns. Då tror han att han kör och är helt överlycklig!

Läs hela artikeln i På Kryss nr 6–21.