”Vi vann Kaktuspannan 1975”

Efter över 50 år med familjen Lemby ska vegan Imari byta ägare. Kryssarklubbsmedlemmen och dottern Kajsa minns deras vinst i klassiska kappseglingen Kaktuspannan med både värme och vemod.

Imari kom till familjen 1969 när Kajsa var 9 år. Första ägaren var kappseglare och tyckte att familjen också skulle börja tävla. Pappa Lasse höll med och tog med sig frun Aja och de tre barnen ut på banan.

– Vi var kanske inte de muskelstarkaste gastarna, men blev med tiden väldigt samspelta och hade roligt. Jag lärde mig lagarbete och fick självförtroende, säger Kajsa.

En minnesvärd kappsegling var Kaktuspannan 1975 när Kajsa var 15 år. Tävlingen skulle uppmuntra kvinnliga rorsmän och hade specialregeln ”endast kvinnlig hand får under hela kappseglingen vidröra ratt, rorkult eller eventuell förlängning av densamma.”

Tillsammans med mamma Aja, storasyster Åsa och kompisen Eva Hållsten startade seglingen vid Lidingöbron och gick moturs med mål långt inne i Kyrkviken på Lidingö. Åsa och Kajsa turades om vid pinn. Till en början tävlade de mest mot andra vegor, men väl inne i Kyrkviken kom besättningen på att de ju faktiskt tävlade mot alla båtar och att bara några stycken låg före dem. Eftersom vinden var så svag fick ett stearinljus visa vindriktningen. Den ledande trimaranen tog ut sista slaget lite för långt och segern var ett faktum. På stranden stod en stolt familjefar och hörde Imari få målskottet!

Laget vann inte bara Kaktuspannan utan även Ishinken som gick till första båt med enbart kvinnlig besättning. I den fanns en flaska champagne och trots att större delen av besättningen var minderåriga var Kajsas föräldrar bestämda: ”Har ni vunnit den ska ni vara med och skåla!”

Att kvinnor kunde segla ansågs så märkvärdigt att Svenska Dagbladet kom och gjorde ett reportage. Kajsa hoppas att Kaktuspannan har bidragit till att den synen förändras. Nu när skepparen pappa Lasse snart fyller 90 år är det dags för Imari att få ett nytt hem.

– Vi hoppas hitta någon som kan fortsätta att vårda henne ömt och som får lika mycket glädje av henne som vi har fått, säger Kajsa.