Hem » Långfärd, Löpsedel

Långfärd   Löpsedel

De rodde till Gotland

9 april 2010 – 21:15 En kommentar

Två tjejer bestämde sig för att ro till Visby med varsin 4,7 meter lång roddbåt. De förberedde sig under en vinter. Rodden tog 32 timmar.

Tove Kotzé och Natasha Mårder är grannar på samma båtbrygga. De bestämde sig för att göra någonting tillsammans. Idén att ro till Visby skulle vara ett lagom äventyr för dem båda, trots att Natasha aldrig rott en modern roddbåt tidigare. Förberedelserna blev tämligen intensiva trots att de hade nästan tio månader på sig. Tove rodde till och från jobbet varje dag så länge det var isfritt, femtio minuter ena vägen. Natasha satsade hårt i gymmet, tränade i roddmaskin och hade en personlig tränare. När de väl kom iväg hade Natasha inte tränat så många timmar i båten, men var fysiskt mycket stark. Tove hade rott ”på riktigt” i massor av timmar.

En stor del av förberedelserna inför rodden bestod av att de gick runt på båtmässor och intervjuade äventyrare om vad de borde tänka på. De tillverkade också en hemsida som var en viktig del, där Tove och Natasha fokuserade mycket på hälsa och skönhet. Halvt på skämt, halvt på allvar skulle de genomföra äventyret med stilettklackarna och läppstiftet i packningen. Utrustningen provades fram och de lyckades också få många sponsorer. De säger att det viktigaste var att de kände sig trygga med roddbåtarna, som Toves man Wim Kotzé säljer och har varit med om att ta fram.

Sommaren 2009 var på sina håll inte den bästa av somrar. I flera veckor kontrollerade tjejerna väderprognoserna på nätet för att hitta en lämplig lucka. Norska vädersidan yr.no blev favoriten. I mitten av juli verkade de olika vädertjänsterna komma med en prognos som lovade bra väder i flera dagar. De tog båtarna på en trailer och körde ner till Västervik för att få en bättre vinkel mot vinden. De packade båtarna efter att ha sovit en orolig natt i tält. Vid lunchtid den 14 juli lade de ut från stranden i strålande sol och satte kurs mot Visby, nästan 55 nautiska mil (eller 10 mil fågelvägen) som slutligen för Natasha och Tove blev cirka 70 nautiska mil eller 13 landmil. Efter fyra-fem timmar var det mer eller mindre kuling, berättar Tove, med regn, blåst och dimma.

Under natten fick de både långvarigt regn och riktigt tjock dimma. På efternatten, när de frusna vilade i båtarna, diskuterade de en stund om de skulle vända. Men de var halvvägs, så de bestämde sig för att ro vidare. Hela förmiddagen rodde de med viloperioder, när de låg i sittbrunnen med huvudet på matpåsarna. Vid lunchtid försvann dimman och livsandarna kom tillbaka. Dag två bjöd så småningom på lagom vind, dock sydost och därmed lite motvind, men framförallt sol och värme. Tove och Natasha hade bara tagit med kall mat och massor av frukt. De hade också med sig en hel del godis som nästan inte rördes. Solskyddskräm hade de dock glömt, och var tämligen rödmosiga när de väl var framme.

När de rodde in andra kvällen i Visby gästhamn, under Stockholmsveckan, fick de applåder från gästhamnens besättningar, som knappt trodde sina ögon. De blev bjudna på champagne i solstolar på bryggan. Efter en snabb middag bestående av kött med bearnaisesås och pommes frites, somnade båda som stockar i ett hyrt hotellrum. Först dagen efter kunde de njuta på riktigt av att vara framme efter 32 timmars rodd över Östersjön. Båtarna togs sedan på trailer på färjan tillbaka till fastlandet medan tjejerna tog en minisemester.

Båtarna var utrustade med satellitsändare, som rapporterade positionen varje gång de tryckte på sändknappen, och skulle också kunna larma sjöräddningen om det skulle gå riktigt illa. De hade även mobiltelefoner, vars täckning är begränsad till kustnära områden, men de var det främsta kommunikationssättet med landteamet som bestod av Toves man Wim. Säkerhetsutrustningen bestod även av nödraketer, vhf-radio och flytvästar, samt den tunna Goretex-dräkten som andas, men är helt vattentät mot regn och också fungerar som torrdräkt om man trillar i vattnet.

  • På www.sxk.se berättar Tove mer om äventyret i en videointervju.

Båtarna

Rullsäten. Kan ta nästan tre gånger mer last än en kajak. Mer stabil än havskajaken, anpassad för att kunna ros säkert i höga vågor. Är självlänsande och utrustad med rullsäte. Med tre meter långa utriggade kolfiberåror är den lätt att hantera. Den svenskutvecklade roddbåten VagaBond har dessutom trevliga linjer för ögat.

När de började var det varmt, men på kvällen började det blåsa upp. Då tog de på sig sina Goretex-dräkter som andas, men är helt vattentäta.

Totalt var budgeten cirka 100 000 kronor, varav den största delen var båtarnas värde.

Tjejernas webbplats: www.rowforlife.se

Fakta: VagaBond 4,7

  • Längd: 4,71 m
  • Bredd: 1,15 m med riggers infälld
  • Bredd: 1,67 m med riggers utfälld
  • Vikt: 47 kg
  • Lastkapacitet: 1 person + 100 kg
  • Flytkraft: C:a 800 liter i 3 vattentäta skott + självlänsande sittbrunn
  • CE-kategori: C
  • Pris: C:a 48 000 kr med kolfiberåror

En kommentar »

  • John Bellis skriver:

    Artikkelen var vanskelig å finne fordi den hadde en annen tittel her på nettet enn den hadde i På Kryss 17. Det hadde vært en fordel om det var samme tittel begge steder.