Eskaderledarna

Clas och Marianne Murvall på Nauticat 39:an Doublefun har längeseglat i många år, bland annat till Kanarieöarna tur och retur och några år i Medelhavet. Men de har också varit både deltagare och ledare för flera eskadrar och de säger båda att de tycker mycket om det sociala livet.

De upptäckte den särskilda vänskap som uppstår med andra långseglare trots att man kanske bara just har träffats.

– När vi kom till A Coruña i norra Spanien hade vi mungiporna uppe vid öronen när vi med ett tiotal nordiska båtar gjorde sällskap längs den portugisiska kusten och vi upptäckte vi gillade den delen av långseglarlivet, säger Clas och poängterar att det är just den sociala biten som lockar dem att segla i grupp.

Som eskaderledare halkade Clas och Marianne första gången in på ett bananskal, när de fick frågan om att hålla i en av grupperna i rikseskadern till S:t Petersburg 2003. Sedan gjorde de en eskader till Amsterdam 2006 och för något år sedan fick de frågan om de inte kunde tänka sig att göra en ny eskader. Vilket de kunde tänka sig.

I sommar har de varit eskaderledare för Stockholmskretsens eskader runt de brittiska öarna: Enligt planeringen samlades de åtta deltagarna på Fotö utanför Göteborg den 14 juni, för att segla över Skagen på Jylland och vidare till norska Sörlandet. Från Utsira gör gruppen sedan den längsta etappen på 195 M till Lerwick på Shetland. Sedan vidare över Fair Isle och Orkney till Yttre Hebriderna där man siktar på författaren Björn Larssons favoritvik Loch Skipport i Caolhas Mhor på södra Uist, och vidare ner mot Skotska västkusten.

Här delar sig eskadern och de som har kortare semester, tar Caledonian Canal för att snabbare komma hem. De övriga båtarna fortsätter längs Irland ostkust till Kilmore Quay och inväntar ett väderfönster inför den 140 M överfarten till Scillyöarna där de stannar flera dagar innan man seglar Engelska kanalen hemåt, med eventuellt besök på Staande mastroute i Holland om vädret är dåligt. Eskadern upplöstes i Brunnsbüttel vid Kielkanalen under första hälften av september efter tre månaders samvaro.

– Tanken var att i lugnt tempo och i trevligt sällskap segla runt brittiska öarna, säger Clas.

Totaldistansen ligger på drygt 3000 M från Stockholm, medan medeldistansen är beräknad av Clas till 25 M per dag och med många ligg/reservdagar – både för att hinna turista men också för att ha marginal vid dåligt väder. En av de få reglerna som finns för eskadern är att om någon besättning inte vill ge sig iväg på grund av väder och vind, så lyssnar gruppen till detta och inväntar ett väderfönster. Inför överseglingarna paras båtar som seglar ungefär lika snabbt tillsammans och de långsammaste lämnar först och de snabbaste sist för att sammanstråla på hälften av sträckan för ökad säkerhet.

– Vi påbörjade jobbet med eskadern för nio månader sedan, men själva planeringen skedde under tre månader i lagom takt, det har faktiskt varit angenämt att tänka på det här under vintermånaderna, säger Clas som också säger att han inte riktigt har koll på hur många timmar han totalt lagt ner på planeringsarbetet. Men det spelar inte så stor roll säger han, eftersom planeringsarbetet bara har varit kul.

Han vill gärna uppmuntra fler att bli eskaderledare och säger att det inte behöver vara så mycket jobb med det hela.

– Det behöver inte vara något särskilt betungande jobb egentligen, säger Clas som tycker att jobbet ger det mer än det kostar och lägger till att man behöver inte vara en reseledare, utan snarare samordna en grupp besättningar med samma målsättning.

– Vi har själva kommit på att vi är vackertväderseglare, som gillar att komma i hamn och ha ett trevligt socialt liv, avslutar Clas.