Mitt På Kryss
Hugo Tiberg: Sverige, vakna för båtlivet! Del 2
Det är märkligt att Sverige som ett av världens båttätaste länder har en helt verklighetsfrämmande reglering av båtlivet. Man skulle tro att med landets båttillgång skulle även våra styrande känna till och förstå hur vettiga regler ska utformas och hanteras.
Men nej, dagens lagstiftare och byråkrater tycks, liksom polis och domare, på detta område leva isolerade från den verklighet de ska reglera och hantera. Låt mej ta två exempel (om registrerings- och mätningsavgifter kan du läsa här).
”Enkelt sjöfylleri”
Den förste juni 2010 ändrade riksdagen sjöfyllerireglerna till sjöss genom att införa vägtrafikens 0,2 promille. Regeln är unik för Sverige och hade föregåtts av flera förslag som avvisats sedan sakkunniga remissinstanser noterat att belägg saknats för att den avsedda kategorin båtförare skulle vara särskilt riskbenägen. Sedan ett förslag om att inskränka promilleregeln till vissa farleder likaså avvisats, la regeringen fram ett nytt förslag som inskränkte tillämpningen till båtar som med en fartkapacitet om 15 knop (27 km/tim) kunde anses ”bil-lika”, samt för större båtar.
Denna nya version remissbehandlades inte utan togs direkt av riksdagen, som hela tiden haft en majoritet ja-sägare till ”vägregler på sjön”. Och då fanns ändå siffror på att inte heller de nya kategorierna ”billiknande” och ”större” båtar visat någon riskbild utöver den vanliga.
Vän av ordning kan undra vad det är för problem att båtförare ska vara nyktra. En rad svårigheter har påvisats i praxisgenomgångar och artiklar.
Polisen lägger ner en enorm tid på sakligt onödiga kontroller, till men för ett notoriskt uselt uppklarningsresultatet för vanliga brott som verkligen drabbar medborgarna. Våra domstolar handlägger sju och en halv gång så många sjöfylleribrott som alla övriga sjöfartsbrott sammanlagt. Och de har inte fattat vitsen med kravet på fartkapacitet utan straffar även där vikten ombord eller motorns dåliga skick hindrar uppnående av den stadgade fartgränsen. Men inte minst, varken lagstiftare eller tillämpare har sett att båten är båtägarns hem, där han vill få leva sitt eget liv så länge han inte är till skada för någon. Varför ska han inte få ta en öl eller ett glas vin till maten som andra sommarboende?
Ett rättsfall illustrerar hur okänsligt våra domstolar hanterar den för dem så ofta okända båtvärlden.
En båtägare hade sin gummibåt utanpå en brygga där den skavdes av svallvågor och kunde skadas ordentligt vid en förvarnad vindökning. Han flyttade båten mot insidan av bryggan, med högst två knop eftersom ett motorfel hindrade uppvarvning. Sen polisen uppmätt hans blodalkohol till 0.28 promille, menade tingsrätten att båtägaren inte kunde åberopa vädret som ursäkt för flyttning eftersom han ”i sitt berusade tillstånd” bort be nån annan att sköta flytten. Hovrätten ansåg att en utsaga av en polis som inifrån sin mullrande polisbåt ”inte kunde höra nåt fel på motorn” visade att båtägarens uppgift var lögn! Denne fick alltså böta. Båtfolk måste fråga sig vilken fara en gummibåt kan erbjuda som i två knop flyttas runt en brygga. Och hur skulle det ha låtit att be någon främmande flytta en sån båt men först nödgas försäkra sig om att ”du har väl inte intagit något vin eller öl”?
Trots den allmänna båttätheten i landet tycks inte mycket vanligt sjövett vara representerat i vare sig regering eller riksdag eller hos handläggare, polis eller domstolar. Knappast ens vanligt bondförstånd, som det verkar. I brist på sådant får vi väl be vår överhet i alla skikt att ägna en särskild tanke åt båtlivet när dess behov och reglering kommer på tal.
Läs också Hugo Tiberg: Populistisk sjöfyllereform
Läs om de kraftigt höjda registrerings- och mätningsavgifter för båtar större än 12 x 4 meter
![](https://pakryss.se/wp-content/uploads/SXK-Logga_vit.png")
Hugo,
Har du läst den här artikeln om en nyligen avkunnad sjöfylleridom från Kalmar tingsrätt: https://www.dagensjuridik.se/2015/01/berusad-advokat-kraschade-motorbat-rakt-i-segelbat-doms-till-fangelse ?
Den handlar ju inte om 0,2-gränsen men det kunde ändå vara av intresse att få dina kommentarer som ”il professore della legge della barche”
Vi tänker oss att jag med min segelbåt ligger i ett fint hack i utskärgården. Fint väder, lagom bris och i lä inmundigar vi en måltid med tillhörande drycker. Så dyker den upp – fronten som oanmäld närmar sig med dramatik i släptåg. När så vinden vrider, trycker den oss mot berget och sjön gör situationen osäker. Vad händer om jag
1) lättar, sätter oss i säkerhet men ertappas för sjöfylleri, eller
2) stannar pga alkoholintag, båten skadas och försäkringsbolaget trilskas pga ovarsamhet.
Eller finns nödsituation med i beräkningen?
Varför i hela fridens namn kan de inte låta oss båtfolk fortsätta sköta oss i det lilla formatet. Fylleri finns säkert men detta är resursslöseri.
@Nissse. Var ju mest för att visa proportionerna vi pratar om. Man får flyga passagerare kommersiellt med 0.4 i USA men har liknande regler som IMO. Man får köra bil på autobahn i 250 km/t med 0,5. I Storbritannien får man köra bil med 0.8 och man har lika lite med olyckor som sverige.
Igen, omständigheterna att segla och framföra en fritidsbåt är andra. 0.2 är en omotiverad inskränkning i vår fritid. Redan innan lagen infördes visste experter att den inte skulle ha någon betydelse och det har infriats i all utvärdering hittills. Som Hugo är inne på så är det en principiell fråga. För att referera till statsministern i vårens första debatt: Vi vill inte ha ett samhälle där lagar stiftas på tyckande och kvällstidningsrubriker istället för fakta!
@Jim Huzell: Glöm inte att IMO också reglerar att man inte får dricka alls inom fyra timmar innan man tjänstgör ombord. Så turen ut till skäret för en sill med nubbe går inte an, om man tänker ta båten hem efteråt
Om man tar moralpaniken och denna lag i ett perspektiv, där man demoniseras som en alkis vid ett glas vin
och jämför det med att man exempelvis i Tyskland får ha 0,5p och köra bil på Autobahn med till stora delar helt fri fart så borde väl den mest inbitne moralpanikaren ifrågasätta denna detaljstyrande sjöregel.
Briljant skrivet av Tiberg.
En sådan här vansinnig lagsak kan bara ske i moralpanikens högborg, Sverige.
Där moralpaniken går in, där går vettet ut!
Hugo har så rätt. Det har alltid varit förbjudet att vara ”full” på sjön och i den härad man nu fört in nya stränga regler – som ger höga böter – har det aldrig varit några problem relaterade till alkohol. De som på allvar ”super” struntar i vilken ”signal-lag” som råder.
Om vi inom SXK är överens om det tokiga att jämföra båtliv med biltrafik kan det vara av intresse ändå göra vissa jämförelser då lagstiftaren envisas med att vi kör båtar. 1990 sänktes gränsen för rattfyller från 0,5 promille till 0,2. Man har därefter inte funnit någon ökad trafiksäkerhet relaterad till den sänkningen (bekräftat till mig från Trafikverket). Internationell forskning visar att det är vid 0,8 promille riskerna – i sitt sammanhang – ökar. Därför har många länder 0.8 för bil. Flera länder i Europa har därefter lagt en ”säkerhetsmarginal” och infört 0,5. Detta visar (med mycket annat) på det helt orimliga att ha 0,2 för båtlivet här. IMO har 0,8 för yrkessjöfarten i hela världen.
Detta är inget annat än en glädjedödande förmyndarlag där okunniga politiker lägger sig i detaljer de inte förstår. Alldeles oavsett personliga val avsende att dricka eller inte skall vi generellt som båtägare inte acceptera lagar och förordningar som saknar underliggande fakta. Jag förväntar mig att SXK blir tydligare där. Vi inom Båtfolket.se är ytterst seriösa i denna fråga och bidrar gärna där vi kan!