Ipad som plotter: Plötsligt ändras allt igen – INTE!

Anders Jangö är specialist på navigationssystem för stora fartyg – men han är inte så imponerad av sin nya iPad som han först trodde han skulle vara …

För några år sedan kom dåtidens häftigaste handhållna dator, HP Ipaq, i en variant med en skärm som hade upplösningen 640 x 480, dvs VGA. Den körde Windows CE och det fanns att får navigationsprogram och sjökort till den. Entusiastisk tänkte jag att det ju vore det perfekta alternativet till dåtidens dyrbara sjökortsplottrar, i synnerhet om man hade en Ipaq med sig av andra skäl.

Vid köksbordet föreföll allt att stämma och bekymret att den ”glömde” all information om man körde slut på batteriet fick man hantera genom att alltid se till att kunna ladda. GPS var heller inte inbyggd, det fick man lösa med en separat enhet.

I verkligheten då, i båten? Jodå, för den som inte var van vid annat så var det ju en fantastisk känsla att plötsligt på kortet se exakt var man var istället för att få en en rad positionssiffror. I solljus var det litet trixigt, den hade en display som delvis fungerade med yttre belysning och höll man den bara i rätt vinkel så gick det att läsa. Men se, när solen gick in i halvdis och ljuset blev litet mjukare, då var det kört, det gick bara inte.

Detta och det faktum att jag ändå lyckades köra slut på batteriet i fel ögonblick så att både navigationsprogram och sjökort försvann all världens väg gjorde att jag gav upp.

Därefter fortsatte jag att segla med båtsportkortet i knät i ett par år innan jag så småningom köpte en Garmin 292. Den har en bildskärm som egentligen är för liten, men den är snabb, man kan zooma ut och in för att se både detaljer och, nåja, överblick, den drar inte mer ström än att det fungerar och, viktigt, den är väl läsbar i alla ljusförhållanden. Dessutom innehöll sjökortsmodulen jag köpte även Hydrographicas förnämliga information, viktigt för en naturhamnsfetischist.

Att sjökortbilden egentligen var för liten fick jag helt enkelt lära mig leva med.

Men utvecklingen gick ju vidare – de anordningar som på svenska kallas smartphones dök upp och där var GPS:en inbyggd. men även om dessa har en bildskärm med imponerande prestanda så blir extremt småttigt, kanske kul att titta i när man är på Ålandsfärjan, men inget att segla med.

Men surfplattorna då, iPad och dess efterföljare, det borde väl vara den felande länken?

Jo, det verkar väldigt lovande, skärmen är tillräckligt stor för att det ska vara meningsfullt, strömförbrukningen är låg och en nära nog mördande konkurrens gör att flera olika sjökortsprogram dykt upp. För några hundralappar får man sjökort för hela Sverige eller hela Europa.

Jag har provat fyra olika varianter, iNavX, Navionics, iSailor från Transas och SeaPilot.

iNavX har några år på nacken och kör Sjöfartsverkets scannade kort, vilket ju har både för- och nackdelar. En fördel med scannade kort är att man känner sig väldigt hemtam med det man ser. Det brukar framhållas att det krävs vektoriserade ”äkta” digitala kort, men det är inte riktigt hela sanningen. Även om vektoriserade kort medger att man väljer vilken information man vill se så är det likväl ändå så att kortet med sina konturer är avpassat för att visas i en viss skala och att extrem upp- eller nedzoomning ändå inte alltid blir helt lyckad.

Navionics låter en ladda hem sjökort för hela nordeuropa för knappt 400 kr, vilka även inkluderar Hydropraphicas kort.

iSailor är Transas bidrag. De har delat upp sjökorten så att Stockholm och norrut och Stockholm och söderut kostar 179 kr vardera. ”Skarven” är dock litet olycklig, laddar man bara hem södra delen så får man med det kort som innehåller västra delen av Björkskärs skärgård men inte östra delen. Vid fråga så meddelar Transas dock att så ska det nog inte vara och att man ser över gränserna.

Det är lätt att se att Naviomics och Transas kort har sin grund i samma kartmaterial.

Helt nytt och ännu inte ute på App Store är svenska SeaPilot. SeaPilot bygger på Sjöfartverkets S57-kort och det innebär att uppdateringar som gjorts i den svenska sjökorstdatabasen som inte finns med i de äldre och ursprungligen manuellt digitaliserade korten finns med här. På en avgörande punkt skiljer sig också SeaPilot från de andra och det är att AIS-målen finns med från början. iPad har ingen AIS-mottagare och SeaPilot löser det genom att tanka hem AIS-data via nätet. Detta innebär naturligtvis att det är bara när man har tillgång till internet som dessa visas.

Det är ju så att olika båtägare använder olika metoder för sin navigation, Somliga sitter i en styrhytt och kör båt, andra styr från sittbrunn men har en navigationsplats nere i båten och många seglar i sittbrunnen och vill ha navigatorn med sig där. En del vill lägga upp rutter och styra autopiloten medan det för endel räcker alldeles utmärkt att bilden har en pil som talar om var man är och vart man är på väg.

Mitt seglande innebär det sista alternativet på alla, med en liten båt så måste plottern vara med ute i sittbrunnen, det finns liksom ingen annan lösning.

Och precis just där tog det stopp för mig, tvärstopp faktiskt. En solig högsommardag med både den gamla trotjänaren från Garmin och iPad 2 på ruffskottet lät mig förstå att nej – så enkelt var det inte. Visst går det bättre att läsa bildskärmen än på den gamla HP Ipaq. Men bredvid den gamla trotjänaren från Garmin blir jämförelsen inte kul.

Det är helt enkelt så att ljuset inte räcker till, inte på långa vägar. För att vara helt säker så provade jag också att ta ”Paddan” ur sitt vattentät hölje, kanske boven i dramat var antireflexbehandlingen? Men nej, den blanka skärmen gjorde det inte alls bättre.

Men för de som kan ha navigatorn skyddad från direkt sol, i en styrhytt, ett doghouse eller en sprayhood så kan det faktiskt fungera. Att bedöma kvaliteten på informationen i bilden är inte helt lätt. Det är väldigt tydligt att oavsett hur kartbilden kommit till iPadens minne så är det ändå i grunden samma infornation.

Den version av SeaPilot jag provat är inte den som kommer att komma ut på AppStore utan en tidig variant, så det kan bli ändringar innan den skarpa versionen läggs ut. För de som seglar i vatten med tung trafik men ändå inom GSM/3G-täckning så är naturligtvis AIS-data en avgörande fördel.

För naturhamnsbotaniserande seglare så gör Hyrdographcas kort att Navionics är det enda möjliga. Dock så uppger både Transas och SeaPilot att de förhandlar med Hydrographica, så detta lommer troligen att ändras. Hela upplägget via AppStore och iTunes gör att varje gång man synkar så kan man också få nya versioner av både prograammet och sjökortsinformationen. På det viset är det väldigt tydligt att det ändå är en ny era som bryter in, där informationen finns i ”molnet” och där det på litet sikt spelar mindre roll med vilken apparat man visar sin information.

En aspekt som jag inte haft möjlighet att reda ut är de olika programmens möjlighet att kommunicera med andra enheter. Det kan röra sig om rutter till autopilot eller logg-, ekolod- och vinddata från den egna båtens sensorer. Det går att med enkla medel omvandla från NMEA till Ethernet/WiFi (den processen är jag själv mycket djupt insyltad i) och det handlar nog mest om god vilja från utvecklarna.

Det ryktas om någon slags ”iPad 2S” med förbättrad bildskärm, så snälla, snälla Apple, ge oss en iPad Turbo som har kraftigare belysning åtminstone när man har den kopplad till båtens strömförsörjning.

Anders Jangö