Livet ombord på Fingal: Sanna

Hur man beter sig kring andra människor är en konst, som ibland är svår att hantera. Det gäller att vara lyhörd och samtidigt vara sig själv. Klickar man inte med personer i sin närhet, ja då brukar man vilja umgås med andra.

Men ibland går det inte att välja, ibland måste man helt enkelt vara runt och umgås med vissa människor. Att jobba tre personer en hel sommar på en åttametersbåt är precis ett sådant tillfälle. Då går det helt enkelt inte att välja.

Med tanke på att jag har läst tre år på Öckerö Gymnasieskola där man två månader om året seglar tillsammans med 43 andra ungdomar, var jag redan lite förberedd. Men det är stor skillnad mellan en skuta och en liten segelbåt, och det är större skillnad mellan 43 och tre.

Jag kan erkänna, jag är inte den lättaste att varken jobba eller bo med. Är sjukligt envis, lite för slarvig och säger kanske för ofta vad jag tycker innan jag har tänkt igenom uttalandet. Och jag har under mina nitton år lärt mig att det är viktigt att inte trampa på några tår i starten, för då kan resten av den gemensamma tiden bli en riktigt motig uppförsbacke.

Söndagen den 16e juni var det dags att möta mina framtida arbets- och rumskamrater, och jag kanske inte startade med bästa förutsättningarna. Efter en helgs festivalande på ”Hultsfred” utanför Stockholm är ingen så värst fräsch och pigg, så jag var nog närmare ett monster än en seglartjej när vi sågs första gången.

Men ibland har man tur, och paras ihop med människor som man verkligen passar ihop med. Människor som verkligen är superbra rakt igenom, och som kan tycka om en fast man inte är helt perfekt alla dagar. Som inte blir arga när man skriker åt klockan på morgonen, som inte skrattar när man sitter i ovädret och är sjösjuk och som inte tittar snett när man kanske råkar sprida ut sina saker väl mycket i båten.

Rebecca och Johan är precis sådana människor som jag trivs med. Jag är helt förvånad över att man kan ha sådan tur, och få chansen att jobba med riktiga pärlor en hel sommar. Det kanske var meningen att denna text skulle redogöra för mina bästa minnen den här sommaren. Och ja, Johan och Becca är det jag kommer minnas mest, för dom var bäst. Härligt va? Förhoppningsvis gillar dom mig nästan lika mycket i alla fall!

 

Med vänliga hälsningar

Sanna Halt