Löpsedel Ombord
Erfarenheter att lära av: Blixt sänkte segelbåt
Under det kraftiga åskvädret 7 augusti drabbades bland annat en 35-fots serietillverkad segelbåt av blixten och sjönk. Vi har en första analys av vad som hände.
Båten låg obemannad vid boj i Saltsjöbaden. Ingen var ombord när blixten slog ned, men kraftigt läckage uppstod.
Båten har nu bärgats. Elexperten Magnus Sterky i Kryssarklubbens båttekniska nämnd fick möjlighet att besiktiga skadorna på båten för att se vad man kan lära sig. Uppgifter om exakt båttyp och ägare har vi ombetts att inte publicera. Skadornas typ och förloppet i stort avgjordes inte av exakt båttyp.
Läckaget har uppstått då de två plastgenomföringarna för ekolod respektive loggivare inklusive givare skjutits in i båten genom att deras yttre fläns har brustit, samt att överfallsmuttern på genomföringens ovansida som håller givarna nere har brustit.
Dessa två givare sitter i akterkant av kojerna i förpiken, cirka en meter från mast och kölbultar och röstjärn. Resultatet har blivit två stycken 50 millimeters hål i båtbotten. Inga som helst skador finns på de relativt klena givarkablar eller annat klenkablage som finns fram till, eller intill givarna. Ej heller kan man hitta spår av några blixtströms-skador någon annan stans i båten, varken från nederdel av maststötta mot kölbultar eller från några röstjärn och vidare mot något annat. Det verkar helt enkelt inte som om blixtströmmen passerat båtens rigg eller skrov över huvud taget.
Tidiga versioner av plastgenomföringar för givare var gjorda av plast som kanske inte var helt åldringsbeständig. De var dessutom inte särskilt starka, och om man drog åt dem för hårt kunde just den yttre flänsens övergång mot hylsan brista, allt enligt Raymarines installationsanvisningar. Samma varningar och problem föreligger även för Silvas motsvarande genomföringar.
Den enda rimliga förklaringen till varför plastgenomföringar och givare skulle ha tryckts in i båten torde då vara att blixten gått ned i vattnet omedelbart intill båten, men inte i den, och att blixtströmskanalen i vattnet då skapat en tryckvåg som tryckt in givare och genomföringar. Hårt åtdragna flänsmuttrar i kombination med åldrat material och en sådan rejäl tryckstöt kan ha orsakat flänsbrotten. Principen med tryckstötar från elektriska urladdningsströmmar i vatten är känd och flera försök att göra kommersiella plåtformningsmaskiner har gjorts, bland andra av VTT i Finland på 90-talet. (länk till liknande rapport)
Skadorna på grund av dränkning med batterierna inkopplade har förstört det mesta i elsystemet på grund av elektrolytisk korrosion, och inredningen är troligen bortom räddning.
Det man kan lära sig är att inspektera sina givargenomföringar av plast och att ev. byta dem till nya med modern plast i, och att inte dra fast dem för hårt.
Text och bild på genomföringar: Magnus Sterky
Bild på sjunken båt: Lars Fjelddahl (Båten på bilden är inte samma som i artikeln)
5 kommentarer »
1 Pingbacks »
-
[…] Erfarenheter att lära av: Blixt sänkte segelbåt | På Kryss. […]
![](https://pakryss.se/wp-content/uploads/SXK-Logga_vit.png")
Instämmer med Thomas Lundgren.
På direkt fråga till Ångströmslaboratoriet i Uppsala (f.d. åskforskningsinstitutet), så förkastar de kategoriskt att ”dammvippor” har någon riskpåverkan på blixtträffar.
Den firma vars websida visade den sänkta amerikanska båten, säljer ”rakborstar”.
Enligt viss statistik från USA visar det sig även att båtar i sötvatten uppvisar klart fler och storskaligare skador av blixtnedslag både med och utan åskledarinstallation (fast sådan minskar skadorna). Detta skulle kanske kunna förklaras av att det är svårare för blixtströmmen att grena ut sig i isolerande sötvatten, och att det därför blir kraftigare ”blixtströmstunnlar” där, vilket ger kraftigare tryckstötar.
Tomas: NEJ. Den gör ingen nytta överhuvudtaget mer än psykologiskt för de ombord som tror att den hjälper och gör dem lite tryggare.
Blixtar uppstår genom mycket stora potentialskillnader vilket resulterar i en urladdning som bildar en ljusbåge (blixt) som i sin tur genererar ljudet man hör. Att montera något i masten kommer aldrig att kunna förhindra dessa potentialskillnader att uppstå om inte masten är flera kilometer hög och förbinder vattnet med molnen.
Mvh. / Thomas.
Hej Magnus
På den amerikanska webbsidan står: ”First, a Lightning Master Ion Dissapator at the top of each mast would have lowered the exposure to a lightning strike by controlling the conditions which trigger direct strikes by reducing the build-up of the static ground charge and retards the formation of the ion ”streamers” that complete the path for a lightning strike.”
En sådan ”dammvippa” (dissapator) i masttoppen — fungerar det verkligen som avledare eller dämpare av blixtnedslag ?
Eftersom frågan är mycket intressant har jag spanat lite vidare och fann detta fall på nätet: https://www.forespar.com/boat-lightning-strike.shtml
Det framställs i texten att denna båt hade en träff i riggen. En av bilderna visar hur en vanlig bordsgenomföring av brons tryckts IN i båten och rivit med sig ett skikt av laminatet. Man kan ana via något som ser ut som en ledare att denna nordamerikanska båt hade s.k. bonding, dvs att alla metallgenomföringar varit förbundna med varandra och med riggen. Om bilden av utsidans säger skribenten att det finns spår av blixtström som grenar ut sig, men jag misstänker att dessa spår lika gärna kan vara deformationssprickor från den våldsamma kraft som sparkat in genomföringen.
Om man antager att en rejäl blixtström via bondingen gått ut genom denna genomföring, så måste det ju i vattnet på utsidan ha uppstått en mycket kraftig blixtströmskanal i vattnet med motsvarande enorma transient som tryckt in genomföringen. Sens moral är då kanske att om man skall försöka få ut blixtströmmar i vattnet, så duger det inte med SMÅ ytor som en genomföring, det skall till mera storskaliga metallföremål.
Baserat på denna båt skulle man kunna fundera på om Saltsjöbadsbåten trots allt skickade blixtströmmen via de klena ledarna till givarna så blixten gick ut där, trots att inget syntes på dessa klena ledare?
Teorin om blixtströmskanal som ger trycktransient kvarstår oavsett, alla givare har tryckts INÅT.
Man kan tillägga att denna typ av skada mycket väl skulle kunna ske även med nya genomföringar och korrekt åtdragna muttrar. Har en tung båt dessutom råkat få lyftsling direkt på genomföringarnas utstickande flänsar så kan även sprickor uppstått på grund av detta.
Det är nog läge att skicka önskemål till instrumentleverantörerna att erbjuda bronsgenomföringar som tillval….