24-timmars – ett annat sätt att tävlingssegla

Sugen på att kappsegla, men vet inte var du ska börja? Lars Tobin har fler än femtio 24-timmars seglingar bakom sig och rekommenderar det som ett lite mjukare och klurigare tävlingsalternativ in i kappseglingens värld.

Kappsegling förknippas normalt med segling längs en fast bana som inleds med tajta stardueller, ofta med verbalt ackompanjemang, regeltolkningar om vem som ska väja, kryssbogar med stumma skot ansatta till perfektion och inte minst nya segel med buken på rätt ställe. Snabbast i mål vinner på omräknad tid mot det handikapptal som båten har.

I en 24-timmars segling vinner istället den som har seglat längst omräknat mot sitt eget handikapptal, så kallat SXK-tal. Banan planläggs av varje enskild seglare mot ett stort antal förutbestämda givna punkter som kan rundas.

– Här ingår även att ta höjd, inte bara för vind utan också för de strömmar som kommer att råda, säger Lars Tobin. Framåt morgonkvisten brukar flest misstag begås vad gäller justering av segelplan, men det gäller att hela tiden bevaka och planera oavsett tid på dygnet.

Själv minns han en fin vårsegling med ljumma, lätta vindar som visade typiska sommartecken med avtagande vind mot kvällen.

– Vi hade fem distansminuter plattläns mot näst sista rundningsmärket, Läsö Nordvästboj, när strömmen satte tvärs. Till slut var kursen långt mer än 45 grader från ”raka spåret” till rundningspunkten. Vi missade bojen med tio meter och det blev ingen mer vind den eftermiddagen. Bojen avlägsnade sig och det blev ”Did Not Finish” i loggboken. Lärdomen av detta är att strömprognosen är lika viktig som vindprogosen.

Att utnyttja segelperioden fullt ut är ofta svårt och alltid lika nervkittlande. Att hela tiden vara på alerten, räkna på återstående tid och bedöma möjlig båtfart är ett måste.

– Men det är definitivt värt allt besvär när man glider in i mål efter ett förhoppningsvis fartfyllt dygn tillsammans med sin trötta, glada besättning som redan börjar planera inför nästa 24-timmars segling!

Läs hela artikeln i På Kryss nr 5–23.