För Erika Larsson och hennes kompisar är segling magiskt. Men att vara en ”tjejbåt” kan innebära andra utmaningar än de marina. Här berättar hon om en kväll i Bohuslän när andra seglare tog sig allt ..." /> En märklig kväll i Sillebyssan | På Kryss En märklig kväll i Sillebyssan | På Kryss
Hem » Ombord

Ombord

En märklig kväll i Sillebyssan

22 mars, 2022 – 15.18 3 kommentarer

För Erika Larsson och hennes kompisar är segling magiskt. Men att vara en ”tjejbåt” kan innebära andra utmaningar än de marina. Här berättar hon om en kväll i Bohuslän när andra seglare tog sig allt för stora friheter.

Erika Larsson har tillbringat tid till sjöss sedan hon var sex månader och har vistats mycket i mansdominerade miljöer genom livet. När hon gick i gymnasiet köpte hon en Stortriss för att kunna segla med sina kompisar.

– Vi har varit ute i diverse väder och vindar och mött många som är positiva när det kommer en ”tjejbåt”. Men också många, oftast äldre män, som inte har varit lika uppmuntrande. Det känns som att de väntar på att någon av oss ska göra något fel när vi lägger till eller kastar loss, och en fredagskväll i somras blev det bara för mycket.

När Erika och hennes kompis ville lägga till bakom badberget i Sillebyssan utanför Skaftö i Bohuslän var det många båtar i bassängen. Två båtar låg redan förtöjda långsides med fören mot dem.

– Vi trodde att de skulle komma fram och ta emot vår förtamp. Istället dök en man i 50-årsåldern upp och ropade att vi inte kunde ligga där eftersom barnen skulle hoppa. Eller, vi kunde ju göra det, men då skulle barnen verkligen inte bli glada. Jag blev både paff och ställd, hur skulle vi göra nu?

En annan man i samma ålder ropade att det fanns plats på andra sidan viken, framför deras båt. Strax därpå kände Erika att båten började röra sig framåt, åt styrbords vilket gjorde att aktern på babord sida trycktes in emot berget.

– Det visade sig att den förste mannen helt sonika hade hoppat i sin gummibåt, tagit vår förtamp och börjat dra min båt mot platsen på andra sidan. Efter några sekunder får jag ur mig: ”Du kan släppa fören, jag kan styra över båten själv”. Han släppte förvånat tampen rakt ner i vattnet istället för att lägga upp den på däck och det var ren tur att den inte åkte in i propellern.

På andra sidan möttes de av en vänlig man i gummibåt som hjälpte dem att lägga över aktertampen till den fasta bergskilen eftersom det var långt. Det var ingen perfekt plats, men Erika tog sig uppför branten för att slå i en kil med en tamp så att det skulle bli lättare att ta sig uppför berget.

– Mannen som hade ropat över oss tidigare iakttog hela processen och när kilen satt sa han upplysande: ”Där hörde du att kilen tog va?”. Ja, tänkte jag, det var ju jag som slog in den. Sedan lyckades jag göra en omvänd pålstek, testdrog den tre gånger och den satt bra. Då kom mannen fram och frågade om han fick göra om den. Jag blev återigen ställd, för vilken gång i ordningen vet jag inte, men sa ja och han gjorde om knopen.

När tjejerna väl satt på berget och hade njutit av en god middag kom ytterligare en man i 50-årsåldern fram och påpekade hur fjantigt det hade sett ut när de kom eftersom de hade så mycket kläder på sig, men att nu var det ju rätt kallt så det var ju ändå bra tänkt.

– Hade de här männen behandlat vår båt Liberty med samma besättning på samma sätt om min pappa hade varit kapten den kvällen? Alla män vi träffade på hade fruar och barn med sig. Ska deras döttrars båtar också bli dragna fram genom vattnet av okända män i framtiden? Var det en slump att jag inte ”fick” lägga till på samma plats där jag tidigare legat med båten tillsammans med min bror? säger Erika.

Även om havet vimlar av trevliga människor finns risken att en del tröttnar på båtlivet efter att ha blivit bemötta på samma sätt som Erika och hennes kompis.

– Det är viktigt att behandla alla i skärgården med respekt. Fråga gärna om du kan hjälpa till, men om din hjälp inte är önskad – backa. Det finns troligen många båtägare som inte vill bli bogserade utan att veta om det. Samtidigt vill jag peppa alla till att ta hand om varandra och njuta av båtlivet oavsett vem du är! avslutar Erika.

3 kommentarer »

  • Mattias Severin skriver:

    För några år sedan vid Gubbö kupa. Vi skall lägga ut. Vädret är lugnt. Jag står på klippan med förtampen i handen och min dåvarande sambo, H, är i aktern, beredd att dra ut oss när jag klivit ombord. Fram kommer en hjälpsam herre och erbjuder sig att hålla fören så att jag kan ta över ankarhanteringen. Jag avböjer, lite onödigt vänligt, och meddelar att den sysslan redan är bemannad (Sic!).
    Mattias

  • Eva Jungefeldt skriver:

    Jag blir riktigt upprörd när jag läste artikeln. Jag har också upplevt en del liknande. Men det grövsta var väl när jag läste om att han tog tag i för tampen. Bra vore väl om man tog upp och pratade om detta på till exempel utbildningar såsom förarbevis och kustskeppare examen. Och ja, låt det inte bara gå under gott sjömanskap. Utan att det tas upp riktigt ”BEHANDLA ANDRA SÅSOM DU BEHANDLAR DIG SJÄLV”

  • Magnus Nabbing skriver:

    Bra inlägg.
    Respekt. Denna bortglömda egenskap behövs det mer av. Överallt!
    Seglar hälsningar, Magnus

Lämna en kommentar

Lämna din kommentar här nedan, eller lämna en trackback från din webbplats. Du kan också prenumerera på dessa kommentarer via RSS

Var trevlig. Håll det rent. Håll dig till ämnet. Ingen spam.

Du kan använda dessa taggar:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> 

This is a Gravatar-enabled weblog. To get your own globally-recognized-avatar, please register at Gravatar