Hjälp till men på rätt sätt

Vi måste bli bättre på att både ge, och ta emot, en extra hand till sjöss. Det tycker kryssarklubbsmedlemmen Daniel Johansson i Norrköping, som märkt en förändrad attityd genom åren.

I På Kryss nr 1–22 berättade seglaren Erika Larsson i en artikel om en märklig kväll i Sillebyssan då andra seglare tog sig alltför stora friheter i sin iver att ”hjälpa till”, främst män i medelåldern.

– Händelserna som beskrevs var ganska förskräckliga. Samtidigt började jag fundera lite generellt på hur vi erbjuder, och tar emot, hjälp på sjön. Det är viktigt att diskutera vidare på vilket sätt man kan erbjuda hjälp, så att det görs med rätt intention och inte uppfattas på fel sätt, säger Daniel Johansson.

Han upplever att attityderna kring just hjälpsamhet på sjön har förändrats till det sämre på senare år. Dels genom att färre hjälper till, dels reaktionerna från dem som erbjuds hjälp.

– Allt fler tycks reagera direkt negativt. Ibland med ord, men kanske ännu oftare med beteende. Det är som om de uppfattar ett erbjudande om hjälp som att man inte tror att de kan hantera sin båt.

Daniel har varit med i SXK sedan 70-talet och är uppväxt på sjön. Sedan pensioneringen tillbringar han runt 120 dagar om året på havet. Det blir många segelturer längs svenska, danska och norska kusten.

– Jag har som tur är aldrig upplevt att folk inte hjälpt till om läget har varit riktigt kritiskt, men just hjälpsamheten till vardags tycker jag är en så viktig del av båtlivet.

Bilder På Kryss nr 3–22 s 57