”Innan dansen tog slut blev jag jungman”

Författaren Monika Zak har skrivit över 60 böcker, många artiklar i På Kryss under åren och medverkat i Kryssarklubbens årsskrift 1968. Hon har också suttit i fängelse på Kuba och långseglat med bebis i fiskebåt utan motor. Och allt började med en eldig pasodoble på dansgolvet.

Monika Zak var egentligen på väg till Latinamerika när hon mitt under en eldig dans på en fest blev anställd som jungman på segelfartyget Amphitrite 1965. Väl ombord blev hon förälskad i jungmannen Janne. Vid ankomsten till Kanarieöarna visade det sig att båten inte kunde fortsätta till Västindien som tänkt. Monika och Janne hoppade av, köpte en gammal skuta som de rustade upp och seglade över Atlanten.

– Under tiden hade jag blivit gravid, så vår son Christofer föddes på Tobago 1966. En vecka senare gav vi oss ut igen. Det enda problemet med vår båt Fernando var att den inte hade någon motor utan vi var helt beroende av vinden. Vi drev på ett korallrev och när det visade sig att kölen var lös köpte vi gamla telefonkablar och surrade runt båten, sedan seglade vi till Trinidad.

Familjen var ute till sjöss i sex år, framför allt i Karibien, men de besökte också Colombia, Panama och Centralamerika. Många bokförlag hörde av sig till Monika, men hon fick också mycket kritik för att hon seglade med ett så litet barn i en båt utan motor.

– Vi upplevde naturligtvis många äventyr, men vi hade alltid tur. Så fort vi sålde båten separerade vi och då ville jag inte skriva om vår lyckliga tid tillsammans.

När hennes första bok om buckanjärer blev refuserad bestämde hon sig för att aldrig mer skriva några böcker, men sedan blev det ändå 63. På vinden ligger fortfarande en hel resväska full med material om sjörövare och buckanjärer.

– Nu är jag 84 år och ganska pigg, men när jag hamnar på något äldreboende ska jag ta med mig den där resväskan och skriva sjörövarromaner!

Läs hela Monikas spännande historia i På Kryss nr 2–23.