På Kryss med Fingal – Dag 8.

Mentaliteten här på kanalen är lite speciell. Var sak har sin plats som man brukar säga, eller snarare varje person.

För skall man slussa, då gäller det att alla vet precis vad dom skall göra. Och enligt slussvakten Oskar så finns det en faktor som sällan ändras, en regel som inte bryts. Det är frugan som gör hårdjobbet, mannen han styr. Så ÄR det bara, få undantag. Samma sak fick vi höra av en herre i båten bredvid oss under gårdagen, ”Ja, när man kommer fram till slussen, då är det bara att slänga upp tanta’.”

Detta faktum gör mig lite irriterad. Varför kan man inte turas om? Framförallt för förhållandets skull, då det finns en tendens till irritation om man inte delar på slitgöran. Nu kanske ni sitter och tänker att det är minst lika jobbigt att styra, men så är inte fallet. Jämför dessa roller:

Person nummer ett: Tar hand om tamparna. Hoppar i land. Drar båten in i slussen. Har koll så att båten inte glider iväg.

Person nummer två: Står vid rodret. Ser auktoritär ut. Ropar då och då ”Nu glider vi, dra lite hårdare älskling!”

Gissa vem som gör vad?

Efter ett tiotal slussar förstår jag plötsligt varför Göta Kanal i folkmun ofta kallas Skilsmässodiket. För jag hade blivit galen om min partner skickade mig i land sluss efter sluss.

Men som tur är så hjälps vi åt ombord på Fingal, så ingen av oss behöver ta ut skilsmässa. Alla har fått hoppa i land och dra, fastän en av oss har fått slita lite oftare. Och det är, tro det eller ej, ingen av kvinnorna ombord. Det är Johan. För det är kul att bryta trenden lite, och dessutom är han stark som en björn. Tyvärr verkar de starka björnarna på alla andra båtar ha gått i ide. Tråkigt för dem, för solen skiner så fint här på Kanalen.

 

Många varma hälsningar

//Sanna

Fingal